Sis firade 100 år – det här tar vi med oss

Annika Andreasen, vd på Sis, inledde med att berätta om Amos Kruse, ritaren från Jonsereds fabriker i Partille som började utveckla motorer och insåg behovet av en standard för muttrar och skruvar. Han startade det som skulle bli Sis, Svenska institutet för standarder.

Lösa gemensamma problem

Tanken var att hitta en gemensam lösning på ett återkommande problem.

Att den tanken är lika aktuell i dag som då, 1922, blev tydligt under eftermiddagen.

– Vi står inför jätteförändringar med digitaliseringen och den gröna omställningen och det ställer enorma krav på oss, sa Annika Andreasen.

Anna Kinberg pratade om hur tekniken skjuter politiken framför sig.

– Politiken, när den är som bäst, följer efter tekniken och gör det som behövs för att göra tekniken möjlig, sa hon.

Hon pekade på hur entreprenörskap och teknisk utveckling driver klimatomställningen.

Oroliga tider kommer bestå

Att det är en stökig och orolig tid är något vi får vänja oss vid. Det kommer inte gå över, menade Kinberg Batra och kom med en uppmaning:

– Odla kontakterna med politiken – då kommer det att tas bättre beslut! Sedan tror jag inte att det är EU-kommissionens roll att driva utvecklingen, däremot kan EU-standarder driva grön omställning. Om hela EU säger ”här kör vi fossilfria transporter” kommer andra följa efter. Men standarderna får inte vara för detaljerade! sa hon och fick publiken att skratta.

Inte för detaljerade var ett önskemål som återkom under paneldiskussionerna där temat var hållbarhet. Här kom även önskemål om en gemensam standard som gör att man kan mäta hur långt man kommit i omställningen. Då blir det lättare att utkräva ansvar.

– Vi behöver se över vad vi mäter, annars är risken att det blir ”precisely wrong instead of generally right!”, sa Beatrice Crona, professor vid Stockholm Resilience Center och efterfrågade flexibilitet i standarderna, annars riskerar det att bli väldigt fel.

Måste tala samma språk

Lena Westerholm, hållbarhetschef på ABB, gav exempel på hur bristen på en standard kan ställa till det:

– Vi jobbar mycket på cirkularitet. Men om vi tar fram ett cirkulärt erbjudande till en kund så säger det ingenting till kunden om vi inte har en standard som gör att vi talar samma språk.

Tempot i standardiseringsarbetet behöver öka, sa några paneldeltagare och exemplifierade med att den som har en elbil kan få svårt att tanka sin bil ute i Europa eftersom det ännu inte finns en särskild standard för eltankstationer.

Ytterligare ett återkommande önskemål var att få med myndigheterna i standardiseringsarbetet.

Undviker det som är jobbigt

Lär vi oss något av våra erfarenheter då, apropå pandemin och kriget i Ukraina? Frågan ställdes till Dick Harrison. Korta svaret? Nej!

Han berättade om hur han och Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala, återkommande genom åren bjudits in till olika nyhetsprogram för att kommentera utbrott av nya virussjukdomar. Varje gång har de sagt ”det kommer att hända igen, så vi måste förbereda oss”.

Så kom verkligen pandemin och det visade sig snart att ingen region förberett sig. Varför? Vi gillar inte att tänka på sådant som känns jobbigt, om man ska tro Harrison.

Samma sak med kriget i Ukraina. Han gick tillbaka 170 år i tiden och gick igenom alla de gånger då Ryssland gjort en massiv invasion i något närliggande land. Nio gånger! Alltså i snitt mindre än 20 år mellan varje invasion. Inte sällan med ryskt nederlag som resultat.

– Stora stygga björnar dör inte. De går i ide, sedan vaknar de och går ut igen, konstaterade Dick Harrison.

Förutsättning för modernt samhälle

Han pekade på det faktum att reaktionen från omvärlden efter varje invasion trott att Ryssland varit så försvagat att man i princip kunnat lägga ner sitt försvar.

Sverige å sin sida har också varit bra på att agera buse, fyllde Harrison i, men det här med svensk nationalism är en förhållandevis ny företeelse. I början av förra seklet hade varje region i Sverige sitt eget landslag i fotboll till exempel. Och vidgar man blicken internationellt var det inte jättelänge sedan olika regioner och länder hade sina egna mät- och viktsystem.

Standarder är en förutsättning för de liv vi lever i dag, menade han:

– Vårt moderna samhälle hade inte fungerat utan standarder eftersom vi annars hade hållit fast vid våra regionala standarder. I slutändan handlar det om att vara beredd – att lära av erfarenheterna och att samarbeta.