Inga produkter i varukorgen.
”Skärpning vården! Vill ha någon att hålla i handen”
Förbättringsarbete Dödligt sjuk i cancer. Ett telefonnummer till sjukhusets växel och olika läkare vid varje besök. När Britt-Marie Ahrnells man fick diagnosen cancer insåg hon att sjukvården lider av kontaktfobi och stuprörssyndrom.
I sin debattartikel ”Vem i vårdapparaten tar ansvar för min mans cancer?” visade Britt-Marie Ahrnell på problemen inom dagens sjukvård. Nu frågar hon sig om personcentrerad vård kan vara lösningen på problemen med kontaktfobi och stuprörsyndrom.
– Personcentrerad vård behöver definieras, annars kör vi i diket direkt. Vi menar också så olika saker när vi tar det stora ordet vård i vår mun.
Det finns olika perspektiv på vård, förklarar hon. Den medicinska vården som hon och hennes man var väldigt nöjda med. Omvårdnaden, som de också tycker har varit fantastisk. Och bemötandet som de inte heller har ett ont ord om. Nej, problemet enligt Britt-Marie Ahrnell är omhändertagandet, hur vården organiseras, informerar och kommunicerar, och här brister det rejält.
– Vården lånar språk från industrin som processer och flöden – men vi som patienter och anhöriga vill inte bli processade eller hamna i flöden, vi vill bli omhändertagna, vi vill ha någon att hålla i handen!
Britt-Marie Ahrnell berättar att de ständigt fått träffa nya läkare där ingen tar ansvar för kontakten med dem. Den kontaktsjuksköterska som cancerpatienter får består av en telefonsvarare som man kan ringa mellan 08.00 och 15.00. Om man sedan hänger över toaletten och kräks och missar när de ringer tillbaka får man börja om från början. Telefonnummer eller e-post till läkare finns inte, försämras tillståndet andra tider får man ringa sjukhusets växel för att sedan bli runtslussad i hela vårdapparaten, hamna på akuten, träffa olika jourläkare och sedan få beskedet att gå via sin kontaksjuksköterska på måndag morgon.
– Nu är det dags för vården att börja hänga med i sin tid! Vi har mobil, Ipad och dator men sjukvårdens enda sätt att kommunicera är via brev. Vi läser självklart allt som finns på nätet om sjukdom och behandling men det vi får från vården är en pärm med information om en behandling som är hyfsat lik den vi ska gå igenom. Det är så gammeldags, konstaterar Britt-Marie Ahrnell.
Hon menar att vi inte ska ha tilltro till ny teknik, det är inte det man som patient och anhörig önskar. Det man önskar är nytänkande runt tillgänglighet och omhändertagande, något som kan fungera i enskilda möten men som inte understöds av organisationen, enligt Britt-Marie Ahrnell.
