Inga produkter i varukorgen.
Stora kvalitetsskillnader i integrering av nyanlända
Social hållbarhet
Sverige, Danmark och Norge värderar insatser olika när det kommer till att få in nyanlända på arbetsmarknaden – vilket på sikt påverkar kvaliteten på etableringskraften.
Det visar en undersökning från Institutet för arbetsmarknad- och utbildningsbeteende, Ifau.
Det lönar sig att satsa på utbildning för nyanlända, visar en ny studie. Foto: Stockadobe
Sverige, Norge och Danmark har likartade etableringsprogram för nyanlända där utbildning, praktik och subventionerade anställningar kombineras. I Sverige och Norge går nyanlända oftast en utbildning innan de slussas ut på arbetsmarknaden via en praktikplats eller ett första subventionerat jobb. I Danmark är det vanligare att gå direkt till en praktikplats utan en förberedande utbildning.
Författarna till studien från Ifau följer programdeltagare som var 20–55 år när de kom och som fick uppehållstillstånd som flyktingar eller anhöriga till flyktingar 2008–2019.
Rapporten visade att etableringen går långsamt för många deltagare oavsett vilket land man kom till, men i Danmark var sysselsättningsgraden lägre än i Sverige och Norge efter tio år.
–En utbildning är ingen genväg till jobb, tvärtom tar utbildning resurser och det kan ta längre tid att få jobb då de som studerar kanske söker färre jobb. Men vår jämförelse säger oss att utbildningen kan ge mer stabil etablering på längre sikt, kommenterar Linus Liljeberg, utredare vid Ifau.
De som har deltagit i en reguljär utbildning på grundskole- eller gymnasienivå har oftare ett jobb och en arbetsinkomst sex år efter påbörjat etableringsprogram – sambandet mellan en reguljär utbildning, sysselsättning och inkomster är alltså positiv menar rapportförfattarna.
Datan som användes i studien kommer från Statistiska centralbyrån SCB och dess motsvarigheter i Danmark och Norge. Sverige har haft ungefär 190 000 deltagare i etableringsprogram under den studerade perioden, Norge 55 000 och Danmark 34 000.
Länderna jämfördes med hjälp av så kallade regressionsmodeller där man kontrollerade för flera olika individegenskaper och den lokala arbetslöshetsnivån.
