Håll dig uppdaterad med vårt kostnadsfria nyhetsbrev

Varje vecka får du en sammanfattning av de senaste nyheterna direkt till din inkorg.

Registrera dig

Stora skillnader på bubblandet i välfärden

Ledare Hur kan skillnaderna mellan olika sjukhus, BUP-mottagningar och vårdinrättningar för äldre vara så stora när alla har samma krav att bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete, undrar Kvalitetsmagasinet chefredaktör i sin krönika.

Stora skillnader på bubblandet i välfärden
Nu finns Kvalitetsmagasinet nr 4 - 2020 ute!

I nummer 4 av Kvalitetsmagasinet som ges ut idag ställer vi oss frågan hur det står till med välfärdens förbättringsarbete. Att det bubblar och sjuder av verksamhetsutveckling i offentlig sektor är det ingen tvekan om. Det jobbas med kundbegrepp, medborgarperspektiv, värdeskapande processer, digitala tjänster utifrån medborgarnas behov, förändring av ledning och styrning med mera. Ingen kan påstå att utvecklingen står still.

Men sett till det krav som ställs på att välfärdssektorn, det vill säga hälso- och sjukvård, socialtjänst och verksamhet inom LSS, ska använda kvalitetsledningssystem så är det svårt att få grepp om och jämföra hur arbetet ser ut.

Redan i början på 1990-talet kom kravet på användning av ledningssystem i välfärdssektorn. År 2005 kom förlagan till dagens vägledning, men fick föga genomslag. År 2011 släppte Socialstyrelsen en ny, uppdaterad föreskrift (SOSFS 2011:9) kompletterad med en omfattande implementeringsinsats. Men någon utvärdering eller uppföljning av hur det sedan gått har aldrig skett. Socialstyrelsen har inte något att säga om hur föreskrifterna efterlevs. Det är upp till varje vårdgivare att ansvara för sina rutiner och processer. Kvalitetsgranskning ska göras med egenkontroll.

Lever sitt eget liv

”Föreskrifterna lever sitt eget liv efter att vi har lämnat dem ifrån oss”, säger en expert på Socialstyrelsen och fortsätter: ” Vi kan inte styra hur de tolkas, men kan ändra dem om de tolkas fel. Det finns en brist i det här ledet och utifrån det kommunala självstyret kan vi heller inte tycka eller säga att man måste ha en organisation för att följa föreskrifterna. De lever helt enkelt sitt eget liv och det gäller även hos de privata aktörerna.”

Utan resultat försöker vi under ett par veckors tid även få svar från SKR på frågor som:

Vem ansvarar för att föreskrifterna efterlevs? Har ledningssystem och ett processorienterat arbetssätt fått fullt utslag i välfärdssektorn? Ett ledningssystem ställer stora krav på dokumentation, har det påverkat resurserna för dem man är till för?

Inga svar

Men efter att frågorna valsat runt bland flera handläggare och experter finns ingen som har någon överblick och kan ge svar.

Det finns visserligen inget som säger att användning av ledningssystem garanterat ger förbättringar för dem verksamheten är till för. Vi vet ju att det finns en diskussion i kvalitetsvärlden om just kravet på dokumentation kontra verkliga förbättringar som uppnås med en förbättringskultur.

Men vi vet också vilken milsvid skillnad det kan vara mellan olika kommunala verksamheter, mellan olika sjukhus och mellan olika psykiatriverksamheter.

Och visst borde det vara en relevant fråga att reflektera över – för staten, regionerna och kommunerna. En enhetlig ram för kvalitetsutveckling i välfärdssektorn borde främja gemensam utveckling och användning av såväl metoder, processer som digitala lösningar. Eller ska vi fortsätta uppfinna hjulet på nytt om och om igen?

Vi önskar trevlig läsning! Varmt välkommen med reflektioner och reaktioner!

Catharina Byström, chefredaktör Kvalitetsmagasinet

Vårt nyhetsbrev

De viktigaste nyheterna direkt i mejlen. Helt kostnadsfritt!
Skickar begäran
Jag godkänner att Kvalitetsmagasinet sparar mina uppgifter
Läs mer om vår integritetspolicy här
Kvalitetsmagasinet

Kvalitetsmagasinet Premium

Full tillgång till strategiska artiklar och smarta verktyg för bland annat verksamhetsutveckling, kvalitetssystem och ledarskap.