Tiden är ingenting och allting

Lyfta blicken, stanna upp och se sig omkring. Ett råd som alla möjliga management- och självhjälpsböcker ger. Men ändå tycks råden ha svårt att riktigt fastna när man har fullt upp med jobb, hem och allt som inte blivit gjort. Beror det på att belöningsvärdet – som psykologen Oskar Henrikson hänvisar till – helt enkelt är för lågt? Tröskeln för att stanna upp borde ju i det här fallet inte vara för hög, tvärtom. Min egen helt ovetenskapliga slutsats är att felet är att belöningen inte kommer här och nu. Något som hjärnan prioriterar. Resultat på lång sikt? Glöm det, tycks hjärnan säga. Men så verkar inte den kinesiska staten inte alls tänka. Där räds man inte långsiktiga planer. Som att kinesiska varumärken år 2050 ska dominera världsmarknaden, inte minst tack vare toppkvalitet.

Det kan ju tyckas vara väldigt långt fram i tiden, är man ens i livet då? Men kanske har det tusenåriga kejsardömet ett annat förhållande till tid.

Samtidigt är tiden allt. Ens värsta fiende och bästa tillgång samtidigt. Det gäller att kunna ställa om snabbt, inte ha en hierarkisk oljetanker till organisation. Att jobba som CEVT i ett supertempo med innovation, det är melodin.

För även om den tusenåriga tigern i öster har en långsiktigt plan så händer saker snabbt även där. Vill du veta hur framtiden ser ut inom AI, e-handeln och digitala betalningar? Ja, då är det inte navelskådande inom Sveriges gränser som gäller. Svaret finns i Kina, en av världens mest dynamiska ekonomier.

Likt en elitidrottsman eller kvinna har finns bara ett mål för kineserna: att vinna. Och det finns inte på världskartan att de inte skulle uppnå sina mål.

Det kan vara värt att reflektera över, om man nu har en stund över någon gång.