Två sidor av samma mynt

Två sidor av samma mynt

Medarbetarskap är ett begrepp som väcker många tankar hos mig. Det nämns ofta i sammanhanget ledarskap och ofta av personer i chefsposition. Som en kraft bortom chefens kontroll men samtidigt en förutsättning för att lyckas med mål och visioner.

Vad är egentligen medarbetarskap? Är det en egenskap som vissa bär på? Eller en kompetens som går att lära sig? Och varför finns det så oändligt många utbildningar i ledarskap, men så få i medarbetarskap, om båda är lika viktiga?

Jag tänker att begreppet har uppstått i det tomrum som uppstått i ledarskapet när hierarkier bryts ned. I platta organisationer, med snabba beslutsvägar och stor delegerat ansvar har medarbetarskap blivit den andra sidan av myntet ledarskap. Ett öppet, delegerande och coachande ledarskap föder medarbetare som känner ansvar, tar egna initiativ och vill vara med och utveckla verksamheten.

Men i begreppet ligger också krav på den enskilda individen. Som medarbetare har jag ett ansvar, det finns en förväntan att jag tar eget kommando och inte bara väntar på nya order från chefen. Det kräver engagemang och vilja att bli involverad. Jag kan inte vara slö, slapp och likgiltig. Om jag vill att vardagen ska fungera måste jag ge lite extra.

Klart är att det ena inte klarar sig utan det andra. Ett bra ledarskap ger ett bra medarbetarskap, och ett bra medarbetarskap gör det så mycket enklare att bedriva ett bra ledarskap. Men problemet är att vi tar de olika rollerna för givna och tror att vi vet vad de innebär. Kanske borde fler göra som Karlstad kommun som vi skriver om i detta nummer, sätta begreppen under lupp och ta reda på vad de står för. Då skulle det förmodligen bli mycket lättare, både att vara ledare och medarbetare.

Kvalitetsmagasinet

Kvalitetsmagasinet Premium

Full tillgång till strategiska artiklar och smarta verktyg för bland annat verksamhetsutveckling, kvalitetssystem och ledarskap.