Unika svenska värderingar påverkar ledarskapet

– Det är konsesustänkandet, med rötter i 1970-talet, som dominerar. Svenskar vill ha jämställdhet, samverka och anser att man har rätt att bidra till beslut. Makten ska vara påverkbar, och ledare har stor tilltro till att alla tar ett eget ansvar, summerar Ingalill Holmberg, ledarskapsforskare vid Handelshögskolan i Stockholm

Den här bilden är gemensam för både svenskar själva och för utomstående som tittar på Sverige. Det är också den som speglar sig i det ledarskap som generellt godtas här.

Läs även: Svenskar splittrade kring coronahantering

Ledare måste ha följare

– Ledarskap förutsätter ett följarskap. Det ledarskap som tillämpas i de flesta organisationer och företag i Sverige har sin resonansbotten i ett synsätt där jämställdhet är norm och lagarbete är centralt, där många ledare även agerar följare. Detta är en synsätt som har hög acceptans och därmed skapar legitimitet för ledarskapet, konstaterar Ingalill Holmberg.

Forskningen visar dock att kriser kan väcka ett behov att en annan typ av ledarskap. Det är då vi människor förväntar oss att en stark ledare tillfälligt ska träda fram och på ett övertygande sätt peka ut en riktning. I det allmänna medvetandet handlar det oftast om personer som visar på handlingskraft, är karismatiska och enkelt kan förmedla kraftfulla och tydliga budskap. Det är arketypen för ledare.

– Inte minst i media vill man hellre lyfta fram enskilda personer, snarare än att förklara mer komplexa sammanhang som hur ledarskapet engagerar en hel organisation. Det är bekymmersamt och bidrar en missvisande syn på vad ledarskap egentligen är i Sverige i dag – det består inte enbart av toppchefer, menar Ingalill Holmberg.

Läs även: Svenska modellen får lågt betyg

Coronahantering måste följa kulturen

Det ledarskap som utövas för att bekämpa smittspridningen av covid -19 i Sverige har mötts av misstro och ifrågasättande – åtminstone utomlands.

– Bristen på handlingskraft är ett återkommande tema liksom oförmåga att inte kunna leverera tydliga svar på svåra och komplexa frågor. Men då osäkerheten är så stor blir det oundvikligt att de som har ett betydande inflytande måste pröva sig fram och samtidigt välja strategier som uppfattas som legitima i det svenska samhället, säger Ingalill Holmberg.

Genom att vi blir påminda om att vi alla har ett ansvar görs vi delaktiga i beslutsfattande och därmed i verkningsgraden av åtgärderna. Det handlar om en kombination av självledarskap och förmågan att bidra till problemlösning och mål.

Ingalill Holmberg menar att den valda vägen inte bara är skälig – utan kanske till och med det bästa sättet att angripa krisen i Sverige.

Mångfald påverkar

– I andra kulturer kan förväntningarna på ledarskapet se helt annorlunda ut. I Danmark var drastiska åtgärder resultatet av ett politiskt beslut, där politikerna bedömde att ett kraftfullt ledarskap var vad som förväntades.

Under coronakrisen har det ibland uppmärksammats skillnader i syn på ledarskapet inom Sverige som skulle kunna ha sin grund i att landet blir alltmer mångkulturellt.

– Vi ser exempel på att det finns parallella värderingssystem, vilket kan påverka hur väl den centrala strategin fungerar, konstaterar Ingalill Holmberg.