Vårdens tre utmaningar i förbättringsarbetet

Utmaningarna som Elisabeth Höög, doktorand vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet hittat i sin forskning är:

1. Att få människor med olika synsätt och erfarenheter att samverka
2. Att få grupper och organisationer att bygga gemensamma strategier och dra åt samma håll

1. Att i organisationerna ta fram användbar och aktuell information om utvecklingsbehov och att verkligen analysera och agera på den informationen.

Generellt behöver organisationer inom vård och omsorg en ökad kapacitet och kompetens att stödja förändringsprocesser för att de ska bli uthålliga i sina ständigt pågående utvecklingsarbeten, menar Elisabeth Höög.

– Vård och omsorgsorganisationer väljer ofta att använda stödjande grupperingar för att bättre och mer uthålligt jobba med utvecklingsarbete. Det finns en stor potential i detta. Problemet är att man inte tar tillräcklig hänsyn till att dessa stödjande grupperingar behöver kapacitet, mandat och förtroende för att kunna stödja, säger Elisabet Höög.

Vara följsam

Enligt Elisabet Höög finns ingen universallösning för att bedriva utvecklingsarbete inom en så komplex miljö som vård och omsorg. Detta eftersom dessa verksamheter befinner sig i ständig förändring, i en lika föränderlig omvärld. Utvecklingsarbete inom vård och omsorg måste därför bedrivas följsamt, genom en ständig anpassning till rådande omständigheter och behov.

Elisabet Höög anser därför att det är bra att ge ansvar till särskilda grupper inom organisationen som får stödja utvecklingsarbetet. Det bidrar till att själva sättet att bedriva utvecklingsarbete blir någorlunda stabilt och hållbart, oavsett innehåll. Hon poängterar dock att förutsättningarna för utvecklingsarbetet behöver utvecklas.

Här hittar du avhandlingen