Den nya synen på värdeskapande gör det möjligt att samla olika aktörer i betydligt tätare former av samproduktion än tidigare. Detta nya paradigm innebär en dramatisk begreppsförändring och skapar en ny syn på kunderna. De är inte längre mottagare av produkter utan medproducenter och är en dela av värdeskapandet. Värdekedjan var en kraftfullare metafor i en ekonomi baserad på produktion och material än den är i en kunskaps- och tjänstebaserad ekonomi. Den täcker inte den komplexitet och mångdimensionalitet som möjligheterna till rekonfiguration inrymmer. Dagens marknadsspel handlar i mycket högre grad om vem som på det mest kreativa sättet kan utforma ramöverskridande systemlösningar än om vem som kan positionera sig i en värdekedja. De som omstrukturerar värdeskapandet drivs av visioner om ett omdefinierat och effektivare system för sina affärer och har en förmåga att organisera andra aktörer i ett samspel som skapar större, effektivare och mer värdeskapande system.
Suddar ut gränser
Vakuumprincipen innebär att de möjligheter som uppkommer blir utnyttjade av någon. Det leder till omorganisation av värdeskapandet, i och med att verksamheter flyttas omkring till nya tidpunkter, nya platser och nya aktörer. Ett exempel på hur verksamheter som tidigare varit väldefinierade och sammanhållna i tid och plats får vi från Ikea, som i sin möbelkatalog beskriver vad som är företagets roll och vad som är kundens roll – ”detta gör Ikea och detta gör Du”.


