Därför misslyckas megaprojekt

– Megaprojekt har blivit allt vanligare i samhället, inte minst inom infrastruktur. Projekten medför stora ekonomiska investeringar, men kan lätt äventyras om de ansvariga inte har tillräckligt på fötterna, säger Lars Löfgren, som är universitetsadjunkt och forskare i försvarssystem vid Försvarshögskolan.

Nytt ledningssystem

I sin avhandling har Lars Löfgren analyserat tre megaprojekt inom försvarsutveckling – ett i USA, ett i Frankrike och ett i Sverige, varav det amerikanska och svenska misslyckades.

Det amerikanska projektet, the Future Combat System, var ett moderniseringsprojekt som drevs av den amerikanska armén under åren 1999 – 2009. Det franska projektet, Scorpion, har fokus på materialutveckling inom armén och startade 2010 för att sedan avslutas 2033.

Det svenska projektet Ledsys var ett utvecklingsprojekt med målet att skapa ett nytt ledningssystem för svenska försvaret med armén som största intressent. Det planerades från mitten av 1990-talet och drevs från omkring år 2000, men avslutades i sin helhet 2009 utan att uppnå önskat resultat.

– Projekt generellt har en tendens att misslyckas och det gäller även megaprojekt. Att Ledsys misslyckades har flera förklaringar. En orsak är att det fanns en ambition att göra allt på en gång. Det som från början verkade vara en bra idé blev med tiden alltför stort och svårhanterligt, konstaterar Lars Löfgren.

Drivs av individer

Det kan vara lätt att tro att orsaken till misslyckanden i projektet är av teknisk natur eller beror på ekonomiska problem. Men enligt Lars Löfgren finns det också andra mekanismer som leder till målglidning, överskridna tidsplaner eller att resurserna inte räcker till för att gå i mål.

Trots att det handlar om projekt i mångmiljardklassen är problemen inte sällan personrelaterade, menar han.

– Projekten bygger i många fall på idéer som är mer eller mindre realistiska och som drivs av individer med makt att förändra. De har förmågan att få många personer med sig och på olika sätt tysta eventuella kritiker.

Växande förändringskultur

Det kan handla om makt av nästan ideologisk natur, vilket samspelar med en växande förändringskultur, menar han. Många gånger tas besluten alltför snabbt, utan att det gjorts någon ordentlig konsekvens- eller riskanalys.

– Det är det här maktspelet som bidrar till att projekten går fel. I vissa megaprojekt uppstår med tiden en sorts kulturkamp där motståndare har svårt att komma till tals. Det är först när den förväntade utvecklingen uteblir som ansvariga drar i nödbromsen. Men då har som regel stora belopp redan gått till spillo, konstaterar Lars Löfgren.

Tydlig målsättning

Lars Löfgren har inget enkelt recept för att ett megaprojekt ska lyckas. Men avhandlingen pekar ändå på några faktorer som kan minska riska risken för misslyckanden.

– Projektets målsättning får inte vara luddig. Det måste vara tydligt vad man vill åstadkomma. Dessutom behövs mekanismer som kan hindra utvecklingen om det visar sig att riskerna är för stora.

Han efterlyser även lagstiftning som förhindrar möjligheten att driva igenom megaprojekt om man inte gjort tillräckliga riskanalyser och därefter tar eventuell hänsyn till dessa.

– Det är svårt att stoppa utvecklingen om man inte inför sanktioner. Den här typen av projekt tenderar att styras av individer med starka maktambitioner som inte är mottagliga för att genomföra riskanalyser på frivillig basis, säger Lars Löfgren.