Vita fläckar och dunkla resultat

Ledare Den bristande kvalitetsutvecklingen i skolundervisningen är en vit fläck på den svenska kvalitetskartan. När det gäller kvaliteten på undervisningen i landets skolor, så är den faktiskt höljd i dunkel. Även om offentlig sektor bitvis har kommit väldigt långt när det gäller utveckla det som skapar värde så finns det fortfarande vita fläckar på kartan, skriver Catharina Byström, chefredaktör i sin krönika.

Vita fläckar och dunkla resultat
Catharina Byström.

Välkommen till en underbar kvalitetsvärld! I nummer 3 av Kvalitetsmagasinet gör vi ett försök att ge er en överblick över Sveriges förbättringsivrare. Dock gör vi inga anspråk på att vara hundra procent heltäckande, det är en omöjligt uppgif.  Det finns organisationer, verksamheter och profiler vi missat och härmed ber vi redan nu om ursäkt för detta. Vi är alltid lika tacksamma om ni vill höra av er till oss och tipsa om verksamheter och människor och fylla i eventuella vita fläckar.

En annan fläck som helt säkert finns på kvalitetskartan är den bristande kvalitetsutvecklingen i skolundervisningen. När det gäller kvaliteten på undervisningen i landets skolor, så är den faktiskt höljd i dunkel. Alla vi som har haft fantastiska, fenomenala lärare som har inspirerat och motiverat oss vet ju vilken skillnad de kan göra.

Men att mäta effekten av lärarnas undervisning verkar inte populärt. Lika lite inom pedagogikforskningen som inom skolsamfundet. Men att mäta ledarskap går bra, och kultur också. Vi ledare och chefer deltar glatt i våra verksamheters ledaruppföljning och utvärderingar och varje år vårt ledarskapsindex.

Artikeln ”Skolan struntar i att utvärdera undervisningen” finns i senaste numret men du kan även läsa den digitalt.

För vi ska ju ställa oss frågan vad som skapar värde, oavsett vilken verksamhet vi verkar i.

Och visst är vi överens om att det skapas i mötet med kunden eller i det här fall eleven?

Vem skapar värde?

Att skapa värde för den man är till för är förvisso en växande insikt i offentlig verksamhet som på sina håll nått riktigt, riktigt långt. Men när det gäller Attendos utvärderingsmodell för bonusar verkar den inte ha nått riktigt lika långt.

För vad ska man tycka om en modell där ”styrelsen fattar beslut om ersättning till ledningen utifrån kundnöjdhet, medarbetarnöjdhet och finansiellt resultat”? Under 2020 blev det alltså ingen bonus för finansiellt resultat. Men för de två andra kriterierna delas det gladeligen ut några miljoner till koncernledningen. Samtidigt som genomsnittslönen sänktes för medarbetarna.

Men vänta nu, är det inte mellancheferna, klämda mellan ledningens målstyrning och medarbetarnas krav som bidrar väsentligt till medarbetarnöjdheten? Som jobbar med daglig feedback, uppföljningsplaner från medarbetarundersökningen och som köper bullar.

Närmaste chefen viktigast

Alla undersökningar säger att den närmaste chefen betyder mest för nöjdheten och resultatet medan den osynliga koncernledningen ofta har lågt förtroende och är så långt från det dagliga arbetet och står för diverse ”tokiga nymodigheter” så att medarbetarna knappast gitter bry sig.

Nu har visserligen Martin Tivéus, vd Attendo backat, och betalar tillbaka bonusen. Men frågan är om han har begripit poängen. För vi vet väl att det är den som möter kunden, brukaren och den anhörige som skapar värde. Eller?

Catharina Byström, Chefredaktör

Kunskapsmaterial

Bloggar

Böcker

Karriär

Ledare

Kvalitetsmagasinet

Kvalitetsmagasinet Premium

Full tillgång till strategiska artiklar och smarta verktyg för bland annat verksamhetsutveckling, kvalitetssystem och ledarskap.