Två kontrollfrågor du måste ställa innan du startar ett nytt samverkansprojekt

Medan samverkan ibland lanseras som en smidig nätverksmodell för att ersätta tungrodd förvaltning krävs dock ofta mer byråkrati för att samarbetet överhuvudtaget ska fungera. För att göra arbetet förutsägbart och styrbart skapas en nätverksbyråkrati med fasta mötesarenor, formella avtal, dokumentationsrutiner och särskilda tjänster som tvärsektoriella strateger.

Samtidigt finns en risk för otydlig styrning. Samarbeten samlas gärna kring breda och laddade begrepp som ”social hållbarhet”. Den yttre enigheten gör det lätt att enas på papperet, men döljer att deltagarna har helt olika uppdrag och prioriteringar i praktiken.

Forskning om utmaningar i tvärsektoriell samverkan

Precis det handlar Miranda Kanons doktorandavhandling i företagsekonomi om.

Hon skrev ”Cross-sectoral Actorhood: Grand Challenges in Public Sector Governance” vid Örebro universitet där avhandlingen granskar den allt vanligare tvärsektoriella samverkan inom offentlig sektor.

– Samverkan tar ofta form samtidigt som aktörerna gemensamt försöker ringa in problemet, formulera mål och hitta fungerande arbetssätt. Att allt inte är fastlagt från början är därför naturligt. Problemet uppstår när denna öppenhet övergår i en mer varaktig oklarhet om vad forumet ska åstadkomma, vem som ansvarar för vad och hur arbetet ska föras vidare, säger Miranda Kanon.

Konkreta målkonflikter, beslutsmandat och frågan om vem som faktiskt bär ansvaret skjuts därmed framför sig. I värsta fall, menar Kanon, mäter uppföljningen genomförda möten och antagna strategier i stället för reella resultat i verksamheten.

Paradoxen att samverka för samverkans skull

– När syfte, roller och mandat förblir oklara finns också en risk att deltagarna förutsätter att någon annan har bättre överblick eller ett större ansvar för att föra arbetet framåt.

Då riskerar ansvar och initiativ successivt att förskjutas mellan aktörerna i samverkan där ingen tar ansvar för nästa steg.

– På så sätt kan starka föreställningar om samverkans nödvändighet samexistera med en upplevelse av att man ändå ”samverkar för samverkans skull”. Det är just den paradoxen som en bättre organisering av samverkan behöver komma åt.

Två kontrollfrågor inför nya samverkansprojekt

Med det i bakhuvudet skulle Miranda Kanon vilja se en utökad granskning av samverkansprojekt. Hon ser gärna att man redan innan kan ställa sig två kontrollfrågor innan man som organisation går in i ett nytt samverkansprojekt:

• Vad är syftet?
  Alla deltagare måste ha en gemensam bild av vad forumet faktiskt ska åstadkomma. Eftersom syftet styr vilka krav som ställs på organisering, deltagare och mandat.
  
  – Det kan verka självklart, men i praktiken är det inte ovanligt att deltagare går in i samma samverkan med olika föreställningar om vad den ska leda till. Samverkan kan ha många olika syften, att dela information och skapa en gemensam lägesbild, samordna insatser, utveckla gemensam kunskap, hantera målkonflikter, formulera lösningar, fatta beslut eller genomföra åtgärder. De olika syftena ställer i sin tur olika krav på sammansättning, mandat och organisering, säger Miranda Kanon.
• Vilka beslut ska kunna fattas i forumet och vilket mandat har deltagarna att fatta dem?
  Det måste vara tydligt vilka beslut forumet har rätt att fatta och hur frågor förs vidare in i deltagarnas ordinarie styrkedjor, annars riskerar arbetet att stanna av när det väl är dags att fördela resurser och genomföra åtgärder.
  
  – Om besluten behöver fattas någon annanstans måste det också vara tydligt hur samverkansarbetet förs vidare in i organisationernas ordinarie beslutsvägar. Annars finns en risk att frågor diskuteras och bereds gemensamt, men att arbetet stannar när det är dags att fatta beslut, fördela resurser eller genomföra det man har kommit fram till.