Inga produkter i varukorgen.
Morot som motor – när medarbetarna själva får vinsten av effektivitet
Krönika Att rensa bort slöseri kräver engagemang. Forskaren Lena Lid Falkmans studier sätter fingret på en avgörande framgångsfaktor inom verksamhetsutveckling. Här är läxan som jag ser om morotens betydelse för kvalitet och drivkraft.
I fredags såg jag på tv.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Runt ett bord sitter två tunga vd:ar, två underhållare, Ida Gabrielsson (V) som tagit paus från både regeringsbildningsfrågan samt Aktuelltstudion och Fredrik Skavlan.
Panelen har tagit plats i tv-programmet ”Skavlan” på näst bästa sändningstid efter På spåret.
Ämnet som står i rampljuset denna fredagskväll: kortare arbetstid.
Och den stora frågan lyder naturligtvis: Är det bra eller dåligt?
Inledningsvis konstaterar Skavlan att något förändrats över generationsgränserna. Unga i dag söker något annat i sitt yrkesliv och värdesätter sin fritid högre. ”Kanske har de en poäng?” undrar han.
Åsikterna går, precis som formatet kräver, isär.
Fritid och välmående ställs mot effektivitet och nationell konkurrenskraft. För vad gynnar egentligen Sveriges innovationsförmåga bäst?
Diskussionens tyngdpunkt förskjuts dock när forskaren Lena Lid Falkman kliver in under studiolamporna och ställer en brännande fråga: Hur skapar vi kvalitet?
I en uppmärksammad studie har hon tillsammans med forskarkollegan Siri Jakobsson Störe undersökt vad som händer när nordiska organisationer antar den så kallade 100:80:100-modellen: 100 procents effektivitet för 100 procent av lönen på 80 procent av arbetstiden.
Resultatet från de elva deltagande organisationerna visade att modellen faktiskt fungerade. Men i resultatet finns också en viktig läxa om hur framgångsrikt förbättringsarbete drivs.
När organisationerna rensade bort allt onödigt var den avgörande framgångsfaktorn nämligen inte en ny metodik eller effektiviseringen i sig, utan moroten: mer ledig tid.
Som Lid Falkman själv uttryckte det: ”Här fick medarbetarna faktiskt ut något. Annars är det oftast ägarna som hämtar vinsten av ett förbättringsarbete.”
Alla förändringsresor kan förstås inte drivas av löften om kortare arbetsvecka. Men studien sätter fingret på en princip inom förändringsledning: syftets kraft.
Varför gör vi det här? Är målet enbart en bättre sista rad för ägarna, eller förändrar vi verksamheten på ett sätt som genuint gynnar dem som faktiskt utför arbetet?
Om vi lyckas synliggöra de positiva effekterna för medarbetarna som grupp, i stället för att enbart fokusera på organisationens övergripande KPI:er, får förbättringsarbetet en helt annan utväxling.
De flesta vill bidra till en bättre arbetsplats, men förändringskraften kan mångdubblas dagen vi börjar utgå från medarbetarens faktiska perspektiv.
Skavlans panel må ha ställt välmående mot konkurrenskraft i en klassisk antingen eller-debatt. Men forskningens budskap till de som arbetar med kvalitet och verksamhetsutveckling kan vara mer nyanserad. Det handlar nämligen inte om att välja sida, utan om att förstå att starka resultat och engagerade medarbetare förutsätter varandra.
Vill vi bygga hållbara verksamheter med god kvalitet räcker det inte att titta på nyckeltal utan vi måste hitta en gyllene medelväg med lösningar där både organisationen och människorna i den står som vinnare.
