Det säger de franska upploppen om tillitsbaserat ledarskap

Hon brukar befinna sig i Paris regelbundet, har jobbat där och pratar franska. Medan det inte är ovanligt med stora demonstrationer i Frankrike beskriver hon hur de senaste veckornas demonstrationer ändå stått ut från det vanliga.

– Att demonstrera är en del av den franska kulturen. Men detta är något helt annat, och det säger alla fransmän jag pratat med också. När det kommer till den franska polisen så finns det en intern kritik i Frankrike när det kommer till arbetssätten, säger Louise Bringselius.

Sverige jobbar dialogbaserat – kontrasten mellan Sverige och Frankrike

Hon pekar på hur den franska polisen kännetecknas av att vara centraliserad, hierarkisk och konfrontationsinriktad vid demonstrationer. Den svenska polisen arbetar mer med dialog och lokalt handlingsutrymme. 

– Den svenska metoden är utpräglat tillitsbaserad där polisen också valt att jobba förebyggande och nära människorna i utanförskapsområden med så kallade närpoliser. När man inte har den dialogen mellan polis och medborgare så uppstår lätt en distans som kan försvåra samarbete.

Inom svensk polis finns en princip om att polisens eget agerande påverkar hur en situation utvecklas. Stefan Holgersson, polis och universitetslektor på Linköpings universitet, känner igen att det synsättet genomsyrar polisens organisation men ser också förbättringspotential.

– Principen är tydligt etablerad inom svensk polis där polisens bemötande, taktik och kommunikation anses kunna påverka hur en situation utvecklas. Den märks bland annat i ambitionen att arbeta dialogbaserat och deeskalerande. Samtidigt är tillämpningen ojämn och hur väl den får genomslag beror bland annat på ledning, utbildning, avdelade personalresurser, personalens erfarenhet och kontexten i den enskilda situationen, säger Stefan Holgersson.

Sverige lyfts fram som ett föredöme

Tidigare har Frankrike lyft fram svensk polis som ett föredöme. I en fransk rapport från Défenseur des droits, motsvarande Justitieombudsmannen, år 2021 om våldseskalering och hantering av protestmänniskor i Frankrike och Europa tas Sverige upp som ett föregångsland.

I rapporten skriver de om hur det svenska initiativet bakom GODIAC-projektet (2010–2013) skapade KFCD-modellen. Modellen gör dialog, kommunikation och underlättande till strategiska principer vid demonstrationer.

Modellen har inspirerat bland annat Belgiska polisens deeskalerande arbete. Samtidigt visar rapporten att franska myndigheter ursprungligen bjöds in av svensk polis men inte deltog, vilket gjorde att GODIAC-initiativet länge passerade obemärkt förbi i Frankrike.

”Polisens uppgift ses som att upptäcka hot inte att förebygga dem”

– Sverige kan när det gäller dialog, differentiering och deeskalering ses som ett föregångsland. Det svenska konceptet utgår i högre grad från att en konfrontation är en dynamisk process där polisens agerande, liksom andra aktörers handlande kan påverka hur den utvecklas, säger Stefan Holgersson och fortsätter:

– Kritiken som nu riktas mot den franska underrättelsetjänsten kan ses som typisk för det franska synsättet. Det speglar ett mer statiskt sätt att förstå hot där polisens uppgift ses som att upptäcka hot inte att undersöka och utnyttja möjligheterna att förebygga dem. Då riskerar man att förbise att hotnivån kan påverkast genom polisens eget agerande. 

En annan managementkultur

Louise Bringselius beskriver att den franska polisens hårdare synsätt har rötterna i fransk kultur.

– De har en annan managementtradition som är mer hierarkisk inom förvaltning men också allmänt inom management. Och det finns samtidigt en idé om den starka staten kontra Sverige som har självständiga kommuner med en mycket mer decentraliserad modell, säger Louise Bringselius.

Hon beskriver hur nordisk polis lyfts fram i nyss nämnda rapport för sitt decentraliserade arbetssätt inom polisen. Samtidigt, säger hon, så saknar vi inte dåliga exempel från polisen i Sverige heller, och tar upp Göteborgkravallerna som ett exempel. 

– Men efter det drog man lärdom och utvecklade sina arbetssätt. Allmänt anser jag att Sverige har anledning att vara stolt över vår mer dialogbaserade och relationsbyggande modell. Den startar redan i skolan, där vi har en ambition att alla ska känna sig inkluderade och få hjälp att finna sin väg i livet. Det är viktigt att vi inte slarvar bort det.

Styrkor i svenska polisens organisation

Stefan Holgersson ser flera styrkor för hur den svenska polisen organiserar sig i konfrontationer med demonstranter.

– Det positiva är framför allt den uttalade ambitionen att använda dialog och ett deeskalerande förhållningssätt. En annan styrka är tanken att inte automatiskt betrakta och behandla en folksamling där det förekommer våldsyttringar som ett enhetligt hot om inte huvuddelen av dem är våldsamma, säger han.

Att som polis använda ett onödigt konfrontativt bemötande menar Stefan Holgersson i stället kan leda till att fler dras in i konflikten.

– Dialog är ett verktyg i verktygslådan och metoden förlöjligas ibland både av vissa inom och utanför polisen på ett sätt som är olyckligt. Det är ungefär som att vifta bort behovet av en skruvmejsel för en snickare och bara betona att man de ska använda hammaren. Ska man slå in en spik behövs dock en hammare och det är kombinationen av att kunna agera offensivt men samtidigt på ett väl avvägt sätt och utnyttja möjligheten till dialog för att deeskalera en hotbild som är en utmaning.

Förbättringspotential i förebyggande arbete

Sverige har på senare tid införskaffat tårgas och gummikulor för att kunna hantera allvarliga upplopp. Medan Stefan Holgersson ser att sådana verktyg kan vara nödvändiga så menar han också att de medför en risk om de används fel.

–  Dialog är naturligtvis svår med personer som i stunden utövar grovt våld. Men även i ett sådant läge kan det finnas andra personer i folksamlingen som går att kommunicera med och påverka. Och det finns framför allt möjligheter att förebygga våld genom en kontinuerlig dialog med olika grupper och individer.

Här ser han också förbättringsmöjligheter för den svenska polisen.

– Här finns stora skillnader mellan olika polisregioner i Sverige och när det gäller det långsiktiga förebyggande arbetet både mot grupperingar och för att minimera risken för ensamagerande personer som utövar våld finns stora förbättringspotentialer. Till att börja med behöver den svenska polisen ta ett mer samlat grepp över dialogverksamheten.