Ann-Charlotte Gavelin Rydman, förbundsordförande för Sveriges Skolledare, betonar att förändringar inom skolan måste vara finansierade, hänga ihop och få tid att förankras i verksamheten, i en debattartikel i Dagens Samhälle.
Sveriges Skolledare: Kräver resurser och mandat framför hastiga skolreformer
Organisation Svensk skola behöver utvecklas, men ett högt reformtempo saknar värde om resurser och förutsättningar saknas. Det menar Ann-Charlotte Gavelin Rydman, förbundsordförande för Sveriges Skolledare, i Dagens Samhälle.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Hon anser att staten ska ta ett större finansiellt ansvar för att garantera likvärdighet, men varnar samtidigt för strikta nationella schabloner då behov, kompetens och rekryteringsmöjligheter skiljer sig kraftigt åt mellan skolor.
Enligt henne måste skolledare och lärare ges professionellt mandat att organisera arbetet utifrån sina lokala förutsättningar.
Debatten om den höga förändringstakten i skolvärlden har tätnat under året. Tidigare har Kvalitetsmagasinet rapporterat om oron bland skolledare inför den omfattande omställningen, där röster höjts för att den höga belastningen riskerar att undergräva likvärdigheten och öka stressen på mindre orter med begränsade resurser.
Ann-Charlotte Gavelin Rydman skriver i sin debattartikel:
”Ett högt reformtempo har inget värde i sig om skolorna saknar förutsättningar att genomföra reformerna.”
Gavelin Rydman lyfter även fram behovet av en rimlig arbetsmiljö för rektorer och föreslår en nationell riktlinje om i genomsnitt 20 medarbetare per chef. Hon menar att chefer samt lärarnas arbetsmiljö stärks när skolledare får förutsättningar att vara närvarande .
Gällande IFAU:s utvärdering av rektorsprogrammet understryker hon att resultaten bör användas för att utveckla utbildningen framåt, snarare än för att avfärda dess helhetsvärde. Vidare anser hon att det systematiska kvalitetsarbetet måste fungera som ett utvecklingsverktyg och inte reduceras till ren dokumentation.
”Nästa regering bör samla professionerna kring skolans gemensamma mål och ge dem resurser, mandat och arbetsro. Så kan välgrundade förändringar bli verklighet i skolan”, avslutar Ann-Charlotte Gavelin Rydman i sin artikel.



