I Kvalitetsmagasinet gick Lars Nilsson, vd på C2 Management, nyligen igenom tio modeller och arbetssätt som kan ge stöd i förändringsledning. De hjälper till med olika saker: att samordna en större förflyttning, förbättra processer, förstå människors reaktioner eller förebygga misstag.
Modellen tar inget ansvar för ditt ledarskap
Krönika Det går att följa förändringsledningsmodellen och ändå fatta dåliga beslut. Skapa delaktighet och ändå köra över människor. Hålla tidsplanen och ändå försämra verksamheten. Den som leder behöver kunna svara för mer än att processen gick rätt till.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Bredden i genomgången är en poäng i sig. Olika situationer kräver olika stöd. Den som ska leda en process har goda skäl att luta sig mot något mer genomtänkt än den egna övertygelsen.
Jag känner en tillfredsställelse i själva avbockandet av uppgifter. Det kan vara att vi har förankrat, vi har kommunicerat, vi har följt upp.
Det är då lätt att låta känslan av ett väl utfört arbete bli ett kvitto på att vi också har fattat rätt beslut.
Förändringsledning hjälper oss att skapa förutsättningar för människor att förstå, bidra till och genomföra en förändring. Ledarskapet omfattar också att välja riktning, väga intressen och stå för konsekvenserna. Uppgifterna går in i varandra, men en väl genomförd process gör inte de svåra avvägningarna åt oss.
Tänk en verksamhet som ska införa ett gemensamt arbetssätt. Målet är rimligt: färre fel, jämnare kvalitet och enklare samarbete. Projektet har en tydlig plan och medarbetarna får utbildning.
Sedan visar det sig att vissa kundärenden kräver undantag som det nya arbetssättet saknar utrymme för. Erfarna medarbetare varnar för konsekvenserna. Att justera upplägget skulle försena införandet och göra vinsterna mindre säkra.
För chefen får det konsekvenser. Han eller hon kan behöva gå tillbaka till den egna ledningen och försvara en försening efter att själv ha lovat ett leveransdatum. Eller stå fast vid beslutet och förklara varför fördelarna väger tyngre än de problem medarbetarna pekar på.
Båda alternativen kräver en egen bedömning. Det räcker inte att hänvisa till att frågan har hanterats enligt planen.
Jag tar gärna stöd i en modell. Men jag måste själv kunna förklara varför jag fattade ett beslut och vara beredd att ompröva det när konsekvenserna visar sig. Det ansvaret finns det ingen ruta att bocka av.



