En medarbetare utvecklas bäst under stort eget ansvar och frihet. En annan behöver tydliga ramar, tät återkoppling och mer stöd. Trots det får chefer ofta rådet att behandla alla medarbetare lika.
Psykologens 3 råd för individanpassat ledarskap: ”Ingen är tankeläsare”
Ledarskap Att behandla alla medarbetare lika kan låta rättvist. Men enligt psykologen och vd:n Caroline Erkers riskerar det att hämma både motivation och utveckling. Här delar hon med sig av tre råd för att få till ett mer individanpassat ledarskap.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Det är ett synsätt som Caroline Erkers, legitimerad psykolog och vd för Svea KBT, ifrågasätter.
– Jag tycker att det är ett ganska märkligt råd egentligen, för vi människor är ju allt annat än lika. Vi har olika personligheter, drivkrafter, erfarenheter, styrkor och svagheter. Varför skulle vi då behöva exakt samma typ av ledarskap?
Hon menar att det finns en viktig skillnad mellan att behandla alla lika och att behandla alla rättvist. Det handlar inte om att sänka kraven på vissa medarbetare, utan om att skapa förutsättningar för att alla ska kunna nå målen.
– Jag tror att vi ibland blandar ihop rättvisa med likabehandling. För rättvist ska det vara. Men rättvisa handlar inte alltid om att ge alla samma sak, utan om att ge människor rätt förutsättningar att lyckas.
Caroline Erkers kokar ner sin erfarenhet i tre konkreta råd.
1. Sluta gissa
Det första steget är att sluta utgå från att man som chef redan vet vad medarbetarna behöver. Chefer är generellt dåliga på att prata om vilka förutsättningar som får människor att prestera och trivas.
– Vi pratar om mål, prestationer och arbetsuppgifter, men betydligt mer sällan om vad som faktiskt får en person att prestera, trivas och utvecklas, säger hon.
Hon rekommenderar att chefer försöker förstå tre saker hos varje medarbetare.
- Vad som motiverar personen
- Vilket stöd som behövs för att lyckas
- Hur personen reagerar när arbetssituationen inte fungerar.
Det kan exempelvis handla om att uppmärksamma förändringar i beteendet. En självständig medarbetare som plötsligt börjar dubbelkolla allting kan behöva mer trygghet eller tydlighet. En tidigare engagerad medarbetare som drar sig undan kan i stället ha tappat motivationen eller fått en för hög arbetsbelastning.
Men – slutsatserna ska inte dras för snabbt.
– Beteenden kan ha många förklaringar. Därför är min absolut viktigaste rekommendation att vara nyfiken och ställa frågor innan man börjar försöka lösa problemet.
På Svea KBT arbetar man till exempel med ett introduktionssamtal som kallas ”Magisk start”. Där får nya medarbetare beskriva bland annat hur de föredrar att ta emot återkoppling och hur de bäst kommer igång med arbetsuppgifter.
Syftet är att skapa en bättre förståelse för individuella behov redan från början.
– Vi behöver faktiskt fråga och sen lyssna. Precis som jag säger i parterapi, att ingen är tankeläsare.
2. Anpassa men behåll samma förväntningar
En vanlig invändning mot individanpassat ledarskap är att det kan uppfattas som orättvist. Om en medarbetare får större frihet än en annan, eller om vissa får mer tid med chefen, finns en risk att det upplevs som favorisering.
Caroline Erkers menar att lösningen är att skilja mellan individuella förutsättningar och gemensamma spelregler.
– Alla ska ha samma grundläggande rättigheter, respekt och rimliga krav. Men vägen dit kan se olika ut.
En medarbetare kan exempelvis behöva veckovisa avstämningar, medan det räcker med ett möte i månaden för en annan. På samma sätt kan vissa prestera bättre med tydliga deadlines, medan andra gynnas av att själva planera sitt arbete.
Det betyder däremot inte att det är fritt fram att ställa olika krav.
– Jag tycker att vi ska kunna ställa höga, men rimliga, krav på våra medarbetare och samtidigt vara väldigt flexibla i hur vi hjälper dem att nå dit. En person kanske behöver en tydlig handlingsplan, en annan en mentor och en tredje behöver att chefen faktiskt backar undan och slutar detaljstyra, säger Caroline Erkers.
Transparens är avgörande för att individanpassningen inte ska uppfattas som favorisering. Chefen behöver vara tydlig med att stödet kan skilja sig åt, men att målen, förväntningarna och ansvaret fortfarande gäller alla.
Samtidigt måste chefen granska sina egna motiv.
– Vi människor tenderar att tycka bättre om personer som liknar oss själva. Som chef behöver man därför regelbundet ställa sig frågan: ger jag den här personen mer frihet för att hen har visat att det fungerar, eller för att jag personligen tycker bättre om hen?
Hon betonar också att individanpassning aldrig får innebära otillåten diskriminering eller att arbetsgivaren åsidosätter sina skyldigheter kring arbetsanpassning.
3. Förändra ledarskapet när medarbetaren utvecklas
Det tredje rådet handlar om att inte fastna i en bestämd bild av hur en medarbetare fungerar.
Caroline Erkers känner att chefer ibland placerar människor i olika fack, exempelvis som osäkra, självgående eller i behov av mycket stöd. Problemet uppstår när chefen fortsätter att behandla medarbetaren utifrån den bilden, trots att förutsättningarna har förändrats.
– Jag tycker att ett av de finaste resultaten av bra ledarskap är när en medarbetare successivt behöver mindre av mig som chef. För mig är det ett tecken på att jag har lyckats.
Hon illustrerar problemet med två olika medarbetare. Den ena är erfaren och självständig, men behöver ändå få minsta beslut godkänt av chefen. Den andra är nyanställd och får stor frihet, trots att personen egentligen behöver vägledning.
Den första medarbetaren riskerar att känna sig kontrollerad och frustrerad. Den andra kan i stället uppleva osäkerhet och stress. Samma ledarskap, men två helt olika negativa konsekvenser.
Behoven kan dessutom förändras snabbt.
– Den person som behöver mycket stöd idag kanske är den som behöver störst frihet om sex månader, säger Caroline Erkers.
För chefer med stora arbetsgrupper kan det vara svårt att hinna med individuella samtal. Men hon, som själv leder verksamheter med över hundra medarbetare, betonar att individanpassning inte nödvändigtvis behöver innebära fler eller längre möten.
I hennes verksamhet används bland annat inspelade videor, personalhandböcker och kortare avstämningar som kan genomföras via möten, delade dokument eller chattar.
– Individanpassat ledarskap behöver faktiskt inte innebära att man lägger mer tid på alla. Tid är bara en resurs, det finns många andra. Ibland handlar det snarare om att använda tiden smartare.
På samma gång behöver medarbetarna själva ta ansvar för att kommunicera sina behov och vara delaktiga i sin utveckling.
– Jag brukar tänka att en bra chef inte ska försöka få alla medarbetare att fungera på samma sätt. En bra chef ska försöka få varje medarbetare att fungera så bra som möjligt.



