I kris blir agilt det enda möjliga

Den här våren är få saker sig helt lika. På vårt kontor ekar det tomt. Fruktkorgen är avbokad, skrivaren i konstant viloläge. Våra whiteboards ovanligt rena. Alla som kan jobbar hemifrån, både hos oss och hos de kunder vi samarbetar med. På Sonder bokar vi in digitala fikastunder för att i alla fall få se skymten av varandra. För oj, vad vi saknar gänget utan det dagliga småpratet över skrivbord och kaffekoppar. Vi har ju dessutom nya erfarenheter att dela! För ovanligt få av våra kunder har av naturliga skäl möjlighet att fokusera på planerade utvecklingsinitiativ, som brukar vara en stor del av vår konsultvardag. Hos desto fler gäller istället helt nya och oplanerade förutsättningar, ibland ren och skär krishantering.

Att stötta i kris är en helt annan startpunkt för oss som konsulter, men samtidigt inte ett väsensskilt grunduppdrag. Det vi gör handlar fortfarande om att hitta nya vägar i hög komplexitet, stundvis till och med i kaos. Om organisationsutveckling, kommunikation, lärande och förändringsstöd. Egentligen allt det där vi brukar göra – men nu i dubbel racerfart.

För när allt vänds upp och ned tappar befintliga strukturer sin relevans, och nya ledstänger behöver utvecklas snabbt. Kanske är det likadant hos er. Att din rollbeskrivning utgår ifrån business as usual, precis som era verksamhetsplaner, processer och mötesformer. Men plötsligt är businessen allt annat än usual, och många rutiner sätts på ”paus”. Istället behöver ny räls läggas löpande, framför det tåg som kan upplevas rusa fram i dimma.

Målet leder oss

Min erfarenhet är att det övergripande målet får ta de tidigare strukturernas plats som ledstjärna. Att det blir extra tydligt vad som är viktigt att uppnå som helhet, och att det måste uppnås med gemensamma krafter där ingen kan vara ensamt ansvarig. Det är bara att kasta sig ut, agera med kunden och kollegorna för ögonen, fatta beslut efter bästa förmåga och hjälpa varandra över de hinder som dyker upp. Hela tiden söka kunskap och samarbete, där ingen har alla svar eller några färdiga facit.

När allt så småningom ändå börjar likna en vardagslunk kommer vi alla ha lärt oss mycket, för det gör vi av förändring. Jag är övertygad om att många kommer ha prövat former som var menade för det extraordinära, men som sedan får leva kvar i den nya vardagen. För den här våren har inte bara pushat oss att mötas i nya, digitala kanaler. Den har också ställt behovet av tillit, anpassningsförmåga och samarbete på sin spets. Och även om jag gärna skulle ha krisen som sådan ogjord, så är det erfarenheter vi också kan dra nytta av framåt.

Sofia Segerlund, Sonder