När nyheten nyligen briserade om att Säpos livvakter röjt information om skyddsvärda personer genom träningsappen Strava, blev reaktionen från Säkerhetspolisens säkerhetsavdelning att ”rutiner finns, men har inte följts”. Det är ett välbekant svar – men också ett farligt sådant.
När rutiner bara finns på papper – ett säkerhetsproblem i praktiken
Krönika Säpos bristande användande av rutiner synliggör kvalitetsledningens verkliga kärna: att bygga kultur och struktur som hänger ihop. Kvaliteten sitter i beteendet, skriver Andreas Odhage i en ny krönika.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
För vad betyder det egentligen att rutiner ”finns”? Ofta syftar man på att det finns dokument – kanske till och med en instruktion – men det är inte detsamma som att rutinen är en del av det faktiska arbetet. En rutin är inget du har – det är något du gör.
I det här fallet har det brustit på en djupare nivå: det finns ett glapp mellan struktur och kultur. Det hjälper inte att ha policies om det saknas ett kollektivt ansvarstagande i vardagen. När dokument och beteenden inte rör sig i takt, uppstår just det vi såg här – ett säkerhetshaveri.
“Vet alla vad som förväntas?”
Någon kanske menar att det ändå bara rör sig om en kommunikationsfråga: ”Vet alla vad som förväntas och varför rutiner behövs?” Visst, tydlig kommunikation är avgörande. Men det räcker inte. Det här handlar om attityder, värderingar och professionell självbild.
Inom områden som personskydd, säkerhet eller vård är det inte ett ”vanligt jobb”.
Du bär inte bara ett ansvar – du är ansvar.
Det betyder att gränsen mellan privat och professionellt beteende måste ses med andra glasögon. Du kan inte vara strikt på jobbet och ”fri” privat – för konsekvenserna följer med dig, och påverkar andra.
I yrken som rör liv och skydd är du inte bara anställd – du är en del av säkerheten. Du kan inte vara noggrann i tjänsten och privat agera vårdslöst. Det samma gäller även i många andra yrken.
Det är här kvalitetsledningens verkliga kärna kommer in: att bygga kultur och struktur som hänger ihop. Inte för syns skull – utan för att minska risk, öka lärande och förebygga allvarliga avvikelser innan de sker. Det är inte ett kommunikationsprojekt. Det är ett ledningsansvar.
Kvalitet uppstår inte i dokumenten – den sitter i beteendet. Och i organisationer där det saknas mod att leva som man lär, hjälper inga instruktioner i världen.

Andreas Odhage
Förbundsordförande SFK
Partner Force Agile Sweden AB
Författare till Jakten på papperstigern
Skapare av 95 teser för kvalitetsledning


