Inga produkter i varukorgen.
Världsbanken: Brist på kvalitetsinfrastruktur bromsar utveckling
RAPPORT Standarder är en grund för kvalitet, tillit och effektivitet i hela världen. Världsbankens World Development Report 2025 visar hur standardisering driver utveckling – men också varför många kvalitetsinitiativ misslyckas.
Foto: Adobe Stock
Standarder ska fungera som en gemensam spelplan. De gör att produkter, tjänster och processer håller en jämn och förutsägbar nivå. I rapporten beskrivs de som en ”tyst katalysator” som får ekonomier att fungera smidigare.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Men standarder i sig räcker inte. För att de ska få effekt krävs en fungerande kvalitetsinfrastruktur. Det är de strukturer och funktioner som gör att kvalitet kan säkras, mätas och följas upp i praktiken. Det handlar om allt från mätning och provning till tillsyn, certifiering och kompetens – alltså de delar som gör att organisationer kan arbeta systematiskt med kvalitet och skapa förtroende i sina leveranser.
Här finns också en av de stora utmaningarna. Världsbanken pekar ut just kvalitetsinfrastrukturen som en tydlig flaskhals, särskilt i låg- och medelinkomstländer.
– Standarder är viktigare än någonsin och även låg- och medelinkomstländer behöver ta plats. Här kan organisationer som SIS göra stor skillnad, säger Lotten Hubendick på SIS i ett pressmeddelande om rapporten.
Två vägar framåt
Problemet är alltså sällan viljan att förbättra. Snarare handlar det om förutsättningarna. Kvalitetsinitiativ faller ofta på bristande struktur. Det räcker inte att införa standarder eller ledningssystem – utan rätt kompetens, tydliga mätmetoder och fungerande uppföljning händer det inte särskilt mycket.
Rapporten pekar ut två vägar framåt.
Den första handlar om att investera i hela kvalitetssystemet. Det avgörande är att bygga långsiktig förmåga, inte bara ta fram dokument. Här blir internationellt samarbete centralt. SIS arbete med att stärka standardiseringskapacitet i exempelvis Ukraina är ett konkret exempel på hur kunskap kan omsättas i praktiken.
Den andra handlar om att sätta rätt nivå på kraven. För höga ambitioner i förhållande till kapaciteten riskerar att slå fel – med bristande efterlevnad, ökade kostnader och minskat förtroende som följd. I stället lyfter rapporten en stegvis utveckling: först anpassa, sedan harmonisera och till sist bidra till att utveckla standarder.
