Förskolepedagogers kvalitetsarbete sker nästan alltid på undantag, trots att kraven från Skolverket är lika tydliga som för övriga skolan. Generellt har förskolor möjlighet till planerings- och utvärderingsdagar fyra till sex gånger per år. Det övriga kvalitetsarbetet utförs när barnen är på plats och därför behöver klassiska teorier om förändringsledning modifieras en aning för denna sektor. Det menar Caroline Wiking, rektor på Engelbrekts förskola i Halmstad, och författare till boken ”Självledarskap i förskolan”.
– Man säger ofta att förändringar måste få ta tid, och det gäller även oss. Samtidigt har vi en annan sorts intensitet på förskola än inom många andra verksamheter. Det är ju barn, inte produkter som vi bygger vårt förbättringsarbete kring. Man får träna mycket på att bromsa ett projekt om situationen i barngruppen kräver det och plocka upp det igen så fort tillfälle ges, säger hon.
Den typen av utmaning har lett till att förskolan som organisation präglas av flexibilitet, förklarar Caroline Wiking. Att snabbt kunna dra nytta av en oväntad situation – exempelvis överbemanning till följd av många sjuka barn – det gör många förskolepedagoger reflexmässigt. Inom en verksamhet där planeringstid är hårdvaluta lär man sig snabbt att till fullo utnyttja den oplanerade ”bonustiden”.
Själv hade hon planerat i detalj hur hon skulle starta en förskola i mars 2020, men när covid-pandemin slog till med full kraft fick hon slänga den ursprungliga projektplanen över bord och omedelbart anpassa öppningen av verksamheten efter de nya förutsättningarna.
– Jag stod som rektor med tre förskolor som skulle omvandlas till en förskola, samtidigt som hela Europa stängde ner. Nu känner jag att om vi klarade det klarar vi vad som helst. Det mesta man företar sig går till slut, men ibland tvingas man bli mer kreativ.