Arbetsmiljö i ny terräng – lär dig skapa rutiner utan facit

– Jag har tidigare jobbat med konventionell industri där riskerna redan är välkända och det finns tydliga arbetssätt på plats. Nu, på Svensk Plaståtervinning, har vi fått ta det steg för steg. Dammet var den uppenbara risken, men sedan insåg vi att mögel var en annan och att endotoxiner, en del av bakterieceller, också förekom i våra processer, berättar Karin Petersson, Svensk Plaståtervinnings COO.

I stället är det de själva, tillsammans med experter, som arbetat fram en egen praxis. Exempelvis har företagets industri i Motala besökts av tekniknyfikna delegationer från såväl Japan, Taiwan, Kongo, USA, Kanada – alla har tagit sig till tätorten vid Vättern i Östergötland.

– Oavsett vem det är, så fort personer utifrån kommer in på vår sorteringsanläggning och ser rymden: flera tusen kvadratmeter med band som går kors och tvärs om varandra. Då brukar alla tycka att det är otroligt maffigt.

Det var när anläggningen byggdes ut 2023 och därmed blev en av de största i sitt slag, som den fick sitt nuvarande namn: Site Zero.

– Jag tror att vi fortfarande är störst sett till antalet ton vi levererar och teknikmässigt ligger vi väldigt långt fram. Jag skulle också säga att vi sticker ut i vårt kvalitetsarbete också, vi var till exempel den första anläggningen som certifierades enligt EU:s krav på sorteringsanläggningar för plaster som ska komma i kontakt med livsmedel, säger Karin Petersson.

”Vi är som livsmedelsbranschen – fast tvärt om”

När utbyggnaden var på plats stod ett nytt mål på agendan: separera smutsigt och rent. Men när det saknades föregångare att ta efter har återvinningsföretaget valt att titta mot andra branscher.

– Vi började med studiebesök. Livsmedelsföretag blev en jättebra inspiration, de har precis samma problem som oss fast bakvänt: de försöker hålla smuts och bakterier ute från produktionen medan vi försökte hålla dem inne i produktionen.

Projektet pågick i över ett halvår och resulterade i nya zoner, rutiner och masker som filtrerar luften utifrån. Numera gör de luftmätningar några gånger om året, men tidigare genomfördes många fler.

– Jag vet inte hur mycket pengar vi lade på mätningar i början men det behövdes. Vi var såklart tvungna att lära oss om och förstå miljön. Nu vet vi också under vilka förutsättningar som det finns mer och mindre risk.

Enligt Karin Petersson saknas fortfarande utförlig forskning inom området, vilket ibland kan göra arbetet oförutsägbart.

– Första tanken var att bygga bort problemet med bland annat utsugspunkter och undvika metoder som genererar damm. I många avseenden hjälpte det, men sedan insåg vi, via vår arbetsmiljöingenjör Kerstin Karlsson som har ett kontaktnät vid Arbetsmiljömedicin i Göteborg, att det möjligen fanns nya typer av mikroorganismer i miljön som vi tidigare inte mätt.

Att bryta ny mark

Att jobba i en relativt ny bransch som ständigt kommer med nya råd och rön är dock inget som gör Karin Petersson nervös, tvärtom känner hon att det är en viktig del av arbetet som pågår på Site Zero.

– Det handlar inte bara om hållbarhet och att återvinna plast utan att även om att bidra lite till kunskapen om arbetsmiljön inom det här området. Vi har jobbat metodiskt och utgått från lagen om systematiskt arbetsmiljöarbete: kartläggning, riskbedömning, åtgärder och uppföljning.

Kanske märks också den obrutna marken inom återvinningsbranschen också på kontroverserna som fått plats att växa fram. Exempelvis Think Pink som gjorde sig skyldiga till miljöbrott som kallats Sveriges största miljöskandal eller Stena recycling som under hösten 2025 uppmärksammades för att ha haft en osäker arbetsmiljö på en av sina anläggningar.

– Vi i återvinningsbranschen gör mycket nytta men baksidan är ju att det kan vara en riskfylld arbetsmiljö. De flesta branscher har dock arbetsmiljörisker även om man såklart önskade motsatsen och jag tycker att vi hanterar det bra. Sedan är det såklart väldigt tråkigt när det kommer fram saker som sätter branschen i dålig dager.

När jag frågar Karin Petersson om vad den största utmaningen med arbetet varit förvånar hennes svar mig.

– Att få med alla medarbetare på att bära skyddsutrustningen, säger hon och fortsätter:

– Risken som miljön innebär kan nämligen bli diffus i och med att konsekvenserna av den oftast kommer långt senare. Vi var tvungna att utbilda om riskerna och visa på hur stor skillnaden var med mask jämfört med utan. Medarbetare har också själva fått vara med i projektet, de kan bättre än vi vad som fungerar och inte i vardagen.