Från ”göra för” till ”göra med” – så jobbar de mer samskapande

Målet med det treåriga förbättringsarbetet var att främja barnens vardagsfungerande och deras möjlighet att påverka sina stödinsatser.

Ett fokus för både förbättringsarbetet och studien var att utveckla organisationens personcentrerade tillvägagångssätt och samskapande.

– Utgångspunkten är att levd erfarenhet är lika viktig som professionell. Historiskt har brukare och patienter varit i underläge där de som ger behandling eller omsorg alltid vet vad som är bäst för en, säger Pontus Wallin.

Förbättringsarbetet genomfördes via veckovisa workshops med personalgrupper kring tolv barn. Arbetet inleddes med en kartläggning av barnens behov och en orsaksanalys.

Därefter användes Nolans förbättringsmodell för att sätta mål, pröva nya insatser som bildstöd och mäta resultat över tid.

–  Då börjar man med att kartlägga. I vårt fall: hur fungerar och hur trivs barnet? Sedan vässar man fram ett förbättringsområde för barnet och en orsaks- och verkansanalys varför det här ställer till ett problem för barnet.

I forskningen använde Pontus Wallin ett Arnsteins delaktighetsstege för att konkretisera och sätta ord på hur samverkan fungerade i Solberga By. Arnsteins delaktighetsstege är en modell som beskriver olika grader av delaktighet och inflytande, ursprungligen bestående av sju eller åtta steg som spänner över skalan från ”doing for” (att göra saker för någon) till ”doing with” (att göra saker tillsammans med någon). I förbättrings- och forskningsarbetet delades stegen upp i tre övergripande nivåer för att underlätta den praktiska användningen.

Högst upp på stegen ligger fullt samskapande, där brukaren deltar i beslut på samma villkor som de professionella och där levd erfarenhet värderas lika högt som professionell kunskap.

– I och med att stegen har flera nivåer kunde vi, även om vi inte kunde få barnen att bli fullt delaktiga, så kunde vi få dem lite delaktiga utifrån sin mognad och kognitiva nivå.

För att involvera brukare mer och röra sig uppåt på Arnsteins delaktighetsstege rekommenderar Pontus Wallin att man börjar se på konkreta situationer.

I just Solberga By bor barn och ungdomar med intellektuella funktionsnedsättningar som har behov som gör det svårt för dem att bo hemma. Ofta har barnen svårigheter i sin kommunikation vilket varit en utmaning för att få till en samverkan där barnen själva kan påverka sin situation.

– För några barn såg vi inga mätbara skillnader innan och efter att vi gjorde en stödförändring, men för de flesta kunde vi se framsteg i deras utveckling.

Att brukaren själv ska kunna vara med och bestämma innebär i praktiken att ett barn exempelvis kan vara med och välja vilket lördagsgodis hen vill äta, om barnet vill gå på promenad eller bygga med Lego.

– Vi försökte vara kreativa för att öka barnets involvering genom att tilltala barnets kommunikativa förmåga. Men man måste börja i det lilla och bygga uppåt.

Medan Pontus Wallin bara använde delaktighetsstegen i sin forskning och inte i det praktiska förbättringsarbetet undersöker han nu i möjligheterna för att använda stegen som ett verktyg i verksamheten.