Krönika: Förändring leder inte framåt!

En och annan kanske tycker att jag märker ord, men detta är mycket viktigare än så. Förbättringsledning och förändringsledning handlar nämligen om helt olika saker och representerar två vitt skilda kunskapsområden. Båda är viktiga, men för att lyckas är det kritiskt att börja i rätt ända. Förbättringsledning innefattar den kunskap som krävs för att systematiskt lösa problem, utveckla processer och uppnå innovativa genombrott. Jag brukar ibland kalla detta för verksamhetsrelaterad ingenjörskonst. Förändringsledning handlar om hur man hanterar människor och mänskliga reaktioner då deras situation förändras. Området är följaktligen grundat i psykologi. 

Utgångspunkten för en framgångsrik verksamhet är alltid förbättring. Alla förändringar som inte leder framåt bör om möjligt undvikas då dessa är rent slöseri av tid, pengar och engagemang. Givetvis uppstår emellanåt tvingande förändringar, som följd av lagstiftning eller kundkrav. Sådana förändringar behöver självklart hanteras trots att de inte skapar värde. Utifrån ett längre perspektiv är det dock kritiskt att även dessa ifrågasätts om vårt framgångsrika samhälle ska kunna bestå. Byråkrati, snåriga regelverk och onödiga krav är några av de största hoten mot välfärd och möjligheterna uppnå hållbar utveckling. 

När förbättringar genomförs uppstår ofta förändringar, vilka emellanåt behöver hanteras och ledas. Detta ska dock inte ske i en separat process eller egen roll utan är en förmåga som ska finnas integrerad i både verksamhetens ordinarie ledarskap och i dess förbättringsprocess. Om fokus primärt ligger på att förbättra samtidigt som organisationen är delaktig, blir utmaningarna dessutom mestadels små. Få människor utvecklar ”förbättringsmotstånd”…

Förändringsledning bör därför hanteras som en delkompetens inom förbättringsledning. Organisationer som släpper loss förändringsledare i verksamheten får räkna med planlöshet, röra och misslyckanden. Än värre är om dessa framgångsrikt lyckas förändringsleda försämringar. Förändringsledning är en mycket viktig kunskap i förbättringsorganisationen, men ska inte göras till en roll och ett självändamål. Den roll som behövs är förbättringsledare som även ska ha goda kunskaper om förändringsledning. Förändringsledare utan djup kunskap i systematiskt förbättringsarbete ska undvikas. 

En annan aspekt på förändringar är att dessa kommer utifrån. Alla organisationer påverkas av ständiga förändringar. Kundkrav, huvudmannakrav, ekonomisk utveckling, teknikutveckling, geopolitiska effekter och hållbarhet ställer enorma krav på förbättringar. Omvärldsförändringar måste mötas med professionellt förbättringsarbete och modigt ledarskap. 

Eftersom omvärldsförändringarna idag accelererar, och dessutom blir allt mer oförutsägbara, behöver alla verksamheter snabbt utveckla sin förbättringsförmåga och ta kommandot över den egna utvecklingen. Handlingskraft och målmedvetenhet är vägen framåt. Fokus ska ligga på att bygga en systematiskt förbättringsprocess, som utgör grunden för allt som görs och alla som är verksamma i organisationen. Normalläget ska vara att ständigt förbättra. Man kan kanna detta för en agile organisation. 

Det jag beskriver här är inte någon utopi, utan exakt vad man finner i världsledande organisationer. Mycket oroväckande är dock att Europa rejält hamnat på efterkälken. Förmodligen för att vi är bortskämda med ett överflöd av resurser som kan nyttjas för att ge bristfälliga organisationer konstgjord andning och därigenom klara sig lite till. Nu gäller det att snabbt vakna upp.
Resurserna håller på att sina, varför utmaningar måste hanteras genom smart och kraftfullt förbättringsarbete. Tiden då vi kunde ödsla pengar på meningslösa förändringar är förbi, om vårt fina samhälle ska bestå. Allt är dock möjligt. Det gäller bara att fokusera på rätt saker!