Så skapar gränsöverskridande planering värde – ”Långsiktiga risker möter korta horisonter”

I projektet Samplanering i praktiken deltar regionerna Halland, Skåne och Stockholm, tre länsstyrelser samt Trafikverket, Tillväxtverket och Boverket. Tillsammans ska de utforska och testa hur strategisk planering och planeringsprocesser kan bli mer samordnade, såväl geografiskt som kunskapsbaserat.

Om aktörerna gemensamt kan tydliggöra vad vi behöver bli bättre på att samplanera kring och vilka frågor som är viktigast att arbeta vidare med tillsammans, har organisationerna redan dragit konkret nytta av projektets resultat, förklarar Ann Mårtensson, processledare regional fysisk planering i region Halland.

– I stället för att söka en aktör med fullt helhetsmandat behöver vi utveckla arbetssätt som fungerar i de gränsland där ansvar och mandat är otydliga, vilket är konkret där vi står idag. Det handlar om att gemensamt testa, tydliggöra och förhålla oss till våra roller i relation till varandra. I en mer föränderlig omvärld, med ökande komplexitet och begränsade resurser, behöver vi bli bättre gränsgångare med ett delat kunskapsansvar, säger hon.

Tre case lär av varandra

Det handlar alltså mindre om att avveckla roller och mer om att hitta synergier mellan olika uppdrag och mandat, tillägger Mårtensson.

– Här är det också viktigt att lärosäten och kunskapsmiljöer följer utvecklingen och förstår hur strategisk regional utveckling hänger ihop med samhällsplanering i stort.

Projektets tre case prövar hur sådana arbetssätt kan fungera i praktiken. Region Halland fokuserar exempelvis på beredskap i den regionala fysiska planeringen, med särskilt fokus på klimatanpassning av transportsystemet.

– Det är en fråga som tydliggör flera av dagens utmaningar: långsiktiga risker möter kortare planeringshorisonter, många aktörer har delansvar men få har gemensam överblick.

Många strävar efter samordning och vet att det är värdefullt, men var uppstår de största konflikterna mellan aktörer i praktiken? Hur hanteras det i projektet?

– Projektet är fortfarande i uppstartsfasen, men utifrån tidigare erfarenheter uppstår de största utmaningarna sällan på ett enskilt ställe. De finns oftare i mellanrummen mellan olika uppdrag, planeringsprocesser och nivåer.

– När åtgärder planeras parallellt, ibland även inom samma organisation, men utifrån olika logiker och tidshorisonter, riskerar helhetseffekten att bli svag.

Viktigast att hitta och stänga mellanrum

Ann Mårtensson framhåller att projektet inte ska lösa sakfrågor, utan snarare synliggöra var det brister och var mellanrummen finns i dagens planeringssystem.

– Vår roll är att under en begränsad tid skapa en gemensam arena där regioner och myndigheter kan mötas för att öka förståelsen för varandras roller, ansvar, mandat och metoder – och för att testa olika mötesformer.

Om projektet lyckas fullt ut tror Ann Mårtensson att regioner och nationella myndigheter kommer att arbeta mer systematiskt i de strategiska planeringsprocesserna, och att arbetssätten blir mindre personberoende och i högre grad organisatoriskt förankrade.

– Det geografiska och rumsliga perspektivet är då en självklar del av regional utveckling och bidrar till ett tydligare fokus på platsens utveckling och funktion. Skillnaderna i kunskapsläge mellan aktörer blir då också mindre, vilket gör att osäkerhet kring mandat, roller och när olika aktörer bör involveras inte längre bromsar planeringsprocesserna, säger hon.