Anna Nergårdh: ”Att styra på kvalitet är det enda sättet att klara utmaningarna”

Anna Nergårdh har en lång bakgrund inom svensk sjukvård. Hon är läkare och specialist i kardiologi och internmedicin och har tidigare arbetat inom Region Stockholm, bland annat med kvalitets- och patientsäkerhetsfrågor.

De senaste nio åren har hon ägnat sig åt nationella vårdutredningar, däribland utredningen om god och nära vård. Nu är hon tillbaka i den regionala sjukvården, men i en betydligt mindre organisation.

– Det är ett aktivt val jag har gjort att söka mig just till Region Gotland. En av de saker som är speciellt lärorika med det är att vara i Sveriges minsta region, med de särskilda utmaningar som kommer med det.

Erfarenheterna från Stockholm och det nationella utredningsarbetet har gett henne perspektiv på sjukvårdens olika förutsättningar.

– De senaste nio åren har jag arbetat i statliga utredningar och under några år i egen regi. Då har jag samarbetat med många regioner och kommuner i hela landet.

Efter knappt tre månader på Gotland är erfarenheterna från den nya tjänsten fortfarande begränsade.

– Jag påbörjade mitt uppdrag som hälso- och sjukvårdsdirektör här den 10 augusti, så jag lär mig fortfarande. Men det är en erfarenhet för mig att vara i en mindre region, min huvudsakliga regionbakgrund som chef är annars från Region Stockholm.

Perspektiven från Sveriges minsta region kommer också att följa med in i det nationella uppdraget.

– De lärdomar jag gör här kommer absolut att vara ett perspektiv jag tar med mig i arbetet som ordförande för kunskapsstyrningen.

Personalbristen en av de största utmaningarna

Återkomsten till det regionala vårdarbetet har gjort vissa av sjukvårdens utmaningar tydligare för Anna Nergårdh. Inte minst gäller det kompetensförsörjningen.

– Bemanning och kompetensförsörjning är kanske hälso- och sjukvårdens viktigaste och mest utmanande fråga framåt. Det är den både i Sverige och i andra länder.

Gotland har återkommande utmaningar med att bemanna sjukvården under sommaren. Personalförsörjningen är dock ett nationellt problem som kräver insatser på flera nivåer.

– Den utmaningen kommer inte enbart att kunna lösas inom ramen för kunskapsstyrningen, utan här är det många olika initiativ som behövs för att vi ska klara den.

Regionernas gemensamma kunskapsstyrning kan däremot bidra till att den personal och kompetens som finns används bättre.

– I och med att kunskapsstyrningen är gemensam för regionerna, och att vi också har en samverkan i partnerskapet med bland annat Socialstyrelsen, där Nationella vårdkompetensrådet finns, så kan kunskapsstyrningen vara en del i att säkerställa att vi använder våra resurser och våra kompetenser i hälso- och sjukvården på bästa möjliga sätt.

Behovet av nationell samordning har också blivit tydligare sedan hon senast arbetade på regionnivå.

– Utmaningarna är till stor del lika, men kanske tydligare nu. Till exempel vad gäller behovet av bättre bemanning och kompetensförsörjning och av större nationell samordning. Det är ännu tydligare nu än när jag var på regionnivå senast.

– Att styra på kvalitet, det tror jag är vårt enda sätt att klara utmaningarna vi har framför oss. Där är kunskapsstyrningen ett av våra bästa verktyg.

Avfärdar oron: ”Om det blir så har det blivit fel”

Anna Nergårdh var själv med när regionernas gemensamma kunskapsstyrning började diskuteras för omkring tio år sedan.

En central ambition var att minska det dubbelarbete som uppstod när regionerna tog fram egna vårdprogram och riktlinjer.

– Då handlade det om att det lades ganska mycket tid i regionerna på att skriva egna vårdprogram och riktlinjer.

Genom gemensamma kunskapsunderlag skulle regionerna kunna lägga mer resurser på att utveckla verksamheterna och använda kunskapen i det dagliga arbetet.

– Idén från början var att förflytta sig från att lägga så mycket tid på det administrativa till att i stället arbeta med implementering av kunskap.

Men om de nationella kunskapsstöden i stället skapar mer administration för redan pressade vårdverksamheter?

– Om det blir så, då har det blivit fel.

Gemensamma arbetssätt är ett sätt att skapa bättre förutsättningar för jämlik vård i hela landet.

– Jag tror att vi har kommit en bit på vägen, men det finns mer kvar att göra. Avsikten har aldrig varit att kunskapsstyrningen ska ge ökad administrativ börda.

– För att åstadkomma en jämlik och effektiv vård behöver vi göra vissa saker mer lika.

Regionernas ansvar och den statliga nivån behöver inte stå i motsättning till varandra. Den nationella kunskapsstyrningen bygger redan på samarbete mellan huvudmännen och de statliga myndigheterna.

– Det är regionerna som är huvudmän för hälso- och sjukvården och det är regionerna som gemensamt har tagit fram det här systemet för kunskapsstyrning. Sedan kopplas det via partnerskapet till den statliga nivån och de statliga myndigheternas medverkan.

Efterlyser bättre uppföljning av patientnyttan

Den nationella kunskapsstyrningen handlar inte enbart om att ta fram gemensamma riktlinjer. Uppföljning och analys samt stöd till verksamhetsutveckling och implementering är två andra viktiga delar.

– Det handlar om kvalitetsregister, hur vi använder de data vi har. Just uppföljning och analys är en viktig del av kunskapsstyrningen.

Här finns också möjlighet att utveckla arbetet.

– Vi har ingen brist på indikatorer i hälso- och sjukvården. Vi tar fram väldigt många indikatorer och aggregerar också många indikatorer på nationell nivå.

Utmaningen är att säkerställa att mätningarna faktiskt visar vilken nytta vården skapar för patienterna.

– Att hitta rätt indikatorer för att följa att vi faktiskt åstadkommer nytta för patienterna är jätteviktigt för mig. Det tror jag att vi kan utveckla ytterligare.

Sjukvården har goda möjligheter att följa både patienternas upplevelser och konkreta medicinska resultat.

– Vi har möjlighet att följa upp det vi gör med både kvalitativa och kvantitativa mätningar. Både upplevelsen, men också de faktiska resultaten på förbättrad hälsa och överlevnad.

De nationella kvalitetsregistren är en viktig del av uppföljningen. Genom att utveckla hur resultaten används kan regionerna få bättre underlag för att följa vårdkvaliteten, både lokalt och nationellt

– Det är viktigt att vi både mäter och följer upp i våra egna verksamheter i våra regioner, men också nationellt.

Vill se över om kunskapsstyrningen når sina mål

Anna Nergårdh tar med sig erfarenheterna från de nationella utredningarna in i ordförandeskapet. Primärvårdens roll, förebyggande arbete och samverkan mellan olika yrkesgrupper är några frågor som hon särskilt vill uppmärksamma.

– Primärvårdens viktiga roll i hälso- och sjukvårdssystemet. Vikten av att arbeta förebyggande för att klara de demografiska utmaningarna framåt. Vikten av att arbeta ”interprofessionellt”, att använda alla kompetenser i hälso- och sjukvården på ett klokt sätt tillsammans.

Hon vill också återvända till de ursprungliga ambitionerna med kunskapsstyrningen.

– För mig handlar det om att komma ihåg syftet. Syftet är en jämlik vård i hela landet och att lägga mindre tid på administration ute i regioner och verksamheter, skapa kunskapsunderlagen centralt och sedan kunna jobba mer med implementeringen.

Framtagandet av de gemensamma underlagen behöver ske i nära samverkan med professionerna, patienterna, patientorganisationerna och myndigheterna.

Efter omkring tio års utveckling ser hon anledning att granska hur väl kunskapsstyrningen har uppfyllt sina ursprungliga ambitioner.

– Det har hänt väldigt mycket bra. Men det kanske kan vara ett tillfälle att reflektera lite. Har vi uppnått de syften som var tanken och kanske finns det saker att skruva på där för att i högre utsträckning uppnå det?

Att nu få leda utvecklingen som företrädare för en liten region ser hon som en särskild möjlighet.

– Att också få göra det som företrädare för en liten region blir liksom en extra rolig del i det här, tycker jag.