Inga produkter i varukorgen.
Arbetet – frälsning eller förbannelse?
Arbetet har alltid varit en central del i alla samhällen, men förväntningarna på att det ska fylla våra liv med mening är nya.
Undersökningar bland studenter och unga tyder på att kraven på framtida arbetsgivare är högt ställda. Stimulerande arbetsuppgifter, utvecklingsmöjligheter och en organisation som tar samhällsansvar hamnar högt upp på önskelistan. Kraven på meningsfullhet har skapat nya begrepp i arbetslivet: talent management, employer branding, CSR, värderingsstyrt ledarskap… Men om våra arbeten faktiskt är meningsfulla till att börja med, varför behöver så många jobba med att påminna oss om det?
Roland Paulsen är sociolog och en kritisk röst som ofta hörs i jobbdebatten. Han drar konsekvenserna av det moderna arbetssamhället till sin yttersta spets och menar i boken Arbetssamhället att arbetets innehåll har urholkats. Vi arbetar inte längre för att skapa tillväxt, utan för att genom tillväxt skapa fler arbeten. Arbete för arbetets skull, alltså. Roland Paulsen konstaterar bistert att ”Trots att vår teknologi gjort behovet av mänsklig arbetskraft mindre än någonsin arbetar vi således mer än vad man gjort under större delen av den mänskliga historien.”
Ett citat som har börjat dyka upp lite här och var på sistone, delats i sociala medier och citerats i krönikor, signalerar att många börjar ifrågasätta varför vi jobbar mer än någonsin: ”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.” Orden kommer från Ernst Wigforss (1881–1977), socialdemokrat och finansminister under flera perioder.
