Inga produkter i varukorgen.
Detaljstyrning göder beroendekultur i skolan
Skola
Lärarnas handlingsutrymme krymper och undervisningen tappar kraft när politiken pekar ut både mål och metod, varnar skolforskare.
– Politiken vill inte längre bara sätta ramarna, utan styra ända ned på detaljnivå i klassrummet, säger Eva Reimers, Göteborgs universitet.
Foto: Adobe Stock
Sedan 2010 har regeringen knutit miljardbelopp till satsningar som Matte-, Läs- och Specialpedagogiklyftet. Syftet har varit att höja resultaten – men effekten har i stället blivit en beroendekultur där lärare och rektorer väntar på färdiga paket i stället för att utgå från sina egna elevers behov, menar Eva Reimers.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
– Skolan har alltid varit omstridd. Tidigare sågs den som en institution som skulle fostra motståndskraftiga demokratiska medborgare. I dag krockar helt olika bilder av vad skolan ska vara.
Pressen kommer från flera håll
Det är inte bara politiker som vill styra. Föräldrar och andra intressenter lägger sig allt oftare i undervisningen. Eva Reimers lyfter ett fall där en lärares genomgång av Kapitoliumstormningen ledde till anklagelser om vänsteraktivism från en lokalpolitiker i Sverigedemokraterna.
– I det här fallet backades läraren av både huvudman och skolminister, och facket drev frågan vidare. Men trycket mot professionen är tydligt.
När yttre krav kombineras med en kår som lärt sig vänta på nya direktiv hotas undervisningens kvalitet, påpekar Åsa Hirsh, även hon skolforskare i Göteborg.
– Det skapar en ängslig lärarkår som tar emot nästa reform i stället för att själv driva långsiktig utveckling. Yrket reduceras till att verkställa andras beslut, vilket sänker både status och kvalitet.
Politikens signaler om ”rätta” metoder – som initiativet ”från skärm till pärm” – kan dessutom bli ett praktiskt hinder.
– Lärare som byggt sin undervisning kring digitala verktyg tvingas börja om. Allt blir kortsiktigt, säger Eva Reimers.
Enligt Hirsh definierar beslutsfattare högre upp i styrkedjan vad kvalitet är utan att veta hur den skapas.
– Det är ändå lärarna som ser vilka arbetssätt som ger resultat, säger hon.
Forskarna betonar att fokus måste flyttas från nationella program till lokala behovs- och undervisningsanalyser. Lärare behöver tid, mandat och ansvar för att agera på den kunskap de redan har.
– Vi måste börja behandla lärare som den kompetenta yrkesgrupp de är – personer med lång vetenskapligt grundad utbildning som klarar sitt uppdrag, säger Åsa Hirsh.
