Inga produkter i varukorgen.
Kvaliteten på professorer hotad
Antalet högrankade så kallade lärostolsprofessurer har minskat vid Uppsala universitet. Samtidigt så sker en dålig kvalitetsgranskning av professorer som får sin titel genom befordring. En fara för universitetets kvalitet, menar professor.
De sakkunniga som granskar om en lektor ska befordras till professor på Uppsala universitet gör ett sämre och sämre arbete visar en ny undersökning från universitetet.
– Det som har hänt under de senaste åren är att många sakkunniga inom naturvetenskap och teknik bara skriver några centimeter med text och hoppar över att redovisa hur de uppfattar den sökandes meriter och värdera kvaliteten på en sökande. Om de sakkunniga hoppar över allt utom slutsatsen så undandrar de sig sin uppgift att medverka i kvalitetsgranskningen, säger Ulla Riis, professor i pedagogik vid Uppsala universitet, som står bakom studien.
Hon menar att det inom akademin är väldigt viktigt att kollegor granskar och kritiserar kollegor, det som kallas peer review. Det är denna granskning som garanterar att forskare och forskning håller en hög kvalitet. När de sakkunniga utelämnar motivering till sin rekommendation får det bland annat till följd att de nya sökande inte kan ta hjälp av tidigare utlåtande för att veta vad som krävs för en befordring.
– Det verkar som om att de sakkunniga har rationaliserat sitt arbete. Jag begriper varför, de får 3 000 kronor för arbetet. Det är inte mycket, men om man gör det på en söndagseftermiddag så är det lättförtjänta pengar.
Minskat antal högrankade professurer
Att lektorer kan bli befordrade till professorer är möjligt tack vare befordringsreformen som kom till 1999. Men till skillnad från de professorer som tillsätts i konkurrens med andra, och som kallas lärostolsprofessorer, så är befordrade professorers huvuduppgift densamma som för en lektor – att undervisa. En lärostolsprofessor har som huvuduppgift att forska och leda forskningsgrupper, vilket utgör grunden för ett lärosätes profil och anseende.
Sedan befordringsreformen trädde i kraft så har minst 49 lärosätesprofessurer, 20 procent av antalet 1998, försvunnit från Uppsala universitet. En möjlig anledning till att detta har hänt är att man låtit bli att rekrytera en ny lärostolsprofessor när den tidigare gått i pension, med motiveringen att det redan finns professorer på institutionen.
Ser du en fara i att lärostolsprofessurer har försvunnit?
– Ja, det gör jag. Tveklöst.
Varför?
– Det handlar bland annat om kvaliteten på forskningen. Det finns en risk för att de befordrade professorerna som grupp inte är lika duktiga som lärostolsprofessorerna eftersom de har sämre villkor för egen forskning.
– Men framför allt handlar det om att universitetet förlorar styrmöjligheten, säger Ulla Riis och menar att universitetets ledning har inflytande över forskningen genom att man kan påverka vilka lärostolsprofessorer som rekryteras. Däremot kan ledningen inte påverka den forskning som befordrade professorer ägnar sig åt, eftersom att de inte är rekryterade till forskning och inte har tiden, rättigheten eller uppdraget att forska.
