Referensverk för mätfelsproblematiken

Att jämföra och mäta saker och ting har människor gjort i alla tider. Många ser numeriska värden som fakta. En liten differens i ett mätresultat av två olika objekts mått kan få omfattande konsekvenser när denna differens används som stöd för stora beslut; investeringar, rationaliseringar, säkerhetsfrågor eller val av medicinsk behandlingsform. Mätningar är dock alltid behäftade med fel. Tyvärr presenteras uppskattningar om mätfelens storlek sällan tillsammans med mätresultaten, förmodligen för att den informationen varit svår att ta fram, verkat onödig eller att behovet av den helt enkelt förbisetts. Om exempelvis mätfelet är av samma storleksordning som den avvikelse vi vill mäta blir en enda mätning ganska ointressant. Vad vi behöver göra är att reducera mätbruset, exempelvis genom instrumentkalibrering eller genom att reducera variationen genom att ändra mätförfarandet.

Litteratur en bristvara

Magnus Arnér har i sin bok beskrivit hur kvantitativa mätfel kan uppskattas och i vissa fall minskas genom statistisk analys. Listan på problem där mätosäkerheten behöver skattas kan göras mycket lång. Listan över litteratur som tar upp problematiken är dock kort och om vi dessutom begränsar oss till svenska verk kan vi konstatera att boken adresserar ett verkligt bristområde. Boken berör kalibrering av mätdon, felfortplantning i tekniska system och studier av mätmetoders repeterbarhet och reproducerbarhet, så kallade R&R-studier. Målgruppen som anges är ingenjörer och ingenjörsstudenter i allmänhet samt statistiker med intresse för mätteknik.