Tidsstudiemannen är tillbaka

Tidsstudier har sitt ursprung i 30-talets USA. I och med att industrin då utvecklades började man intressera sig för hur effektivt en människa kunde arbeta. För att kunna beräkna hur lång tid en viss rörelse i en tillverkningsprocess skulle ta att göra gjorde man många och noggranna studier på hur människokroppen rör sig. Utifrån det utarbetades verktyget MTM, som står för metod, tid och mätning. Det är en skrivbordsberäkning för planering och effektivisering av ett arbete. Förutom kroppens sätt att röra sig tas i verktyget också hänsyn till svårighetsgraden och precisionskraven i arbetet som ska utföras. I dag används SAM, Sekvensbaserad aktivitets- och metodanalys, som är förenkling av MTM.

– Att göra en analys av en minuts arbete tog cirka två och en halv timme med MTM. Med SAM tar det ungefär 50 minuter. Systemet är också lättare att lära sig, säger Lennart Rasmusson, ordförande i MTM-föreningen.

Planerar produktionen

Lennart Rasmusson arbetar på Volvo personvagnar som har använt sig av tidsstudier ända sedan slutet av 40-talet. SAM används i planeringsfasen av en produktion för att kunna dimensionera arbetet. Dessutom används verktyget kontinuerligt under själva produktionen för att lättare kunna göra metodförbättringar.

– Vi ser vad det görs för onödiga och tidsödande rörelser och kan med förändringar i konstruktion eller metod undvika dem. Har vi tidssatt rörelserna vet vi exakt vad förtjänsten blir, säger Lennart Rasmusson.

Under 50- och 60-talen i Sverige användes tidsstudier oftast inte för att planera arbetet, utan för att utforma lönesystem. Då gick tidsstudiemän runt i fabrikerna och klockade arbetsmoment. Deras uppgift var att räkna om ackord när arbetarna hade övat upp sin färdighet och uppgifterna utfördes snabbare. Det var naturligtvis inte populärt hos arbetarna, och tidsstudiemännen kallades ofta för ”brödtjuvar”.

Föll i glömska

När lönesystemet ändrades till månadslön eller timlön försvann den största anledningen till att mäta hur lång tid en arbetsuppgift tog, och tidsstudier föll i glömska på många håll. En annan anledning var att man under slutet av 80-talet och framför allt i början av 90-talet började tänka på kapitalrationalisering, och ville spara pengar genom att få processerna i arbete att flyta snabbare. Man tänkte då mer i helhet och processer och det gjorde tidsstudier av enskilda arbetsuppgifter mindre intressanta.

Men i slutet av 90-talet förändrades det.

– För att försöka öka lönsamheten, till exempel inom bilindustrin, har man de senaste åren gått från sammansatta flöden tillbaka till uppstyckade arbetsuppgifter vid ett löpande band. För att planera och dimensionera arbetet vid linorna används MTM-verktyget igen, säger Max Fagerstedt på Svenska Metallindustriarbetareförbundet.

Löpande band tillbaka

Det han ser som mest negativt är inte återgången till MTM, utan just att den går hand i hand med ett återinförande av löpande band-produktion.

– De anställda upplever det som mycket negativt att återgå till löpande band. Oftast är det kopplat till dålig bemanning och ett högt tempo, säger Max Fagerstedt. Återgången har redan fått bakslag och lett till ökade sjuktal. Och i och med att sjukfrånvaron ökar blir kraven på övertidsarbete högre, vilket leder till ännu mer press och fler sjuka.

Inte bara MTM har kommit till heders, utan också tidsstudiemännen. Ibland måste rörelserna som finns i MTM kompletteras, och då används filmkameran och tidsuret igen för att kartlägga arbetarnas rörelser. Trots att tidsstudierna återuppstått i ny form och av andra anledningar än tidigare tror Max Fagerstedt att ordet fortfarande är belastat. Själva fenomenet kan också upplevas som obehagligt.

– Medlemmar i Metall som har blivit utsatta för tidsstudier upplever det som otrevligt även nu. Det finns en allmänmänsklig motvilja mot att bli mätt och bedömd, säger han.

Han menar också att det finns en risk att företag bara hoppar på trenden med löpande band och tidsstudier utan att egentligen ha klara mål vad de vill uppnå med det. Då kan de heller inte bedöma om några mål har uppfyllts.

Verktyget neutralt

Lennart Rasmusson kan till viss del förstå kritiken mot MTM och tidsstudier. Han menar ändå att de i sig själva är neutrala och att det är tillämpningarna som kan göra att de uppfattas som negativa.

– Systemet som sådant är inte stressande, det bara mäter hur lång tid en rörelse tar att göra. Men det kan finnas avtalskonstruktioner kopplade till systemet som gör det stressande, till exempel ackordarbete eller krav på att utföra arbetsuppgiften snabbare, säger han.

Något som också kan upplevas som irriterande eller stressande är en felaktig tidssättning, vare sig arbetsuppgiften är tilldelad för mycket eller för lite tid. Därför påpekar Lennart Rasmusson att MTM hela tiden kräver underhåll och täta mätningar. Men rätt använt är det ett fungerande system, menar han.

– Jag ser i dagsläget ingen annan lösning för att få grepp om tillverkningskostnaden och kunna göra processen så effektiv och kostnadsbesparande som möjligt. Tid är pengar, säger Lennart Rasmusson.