När DIS:en för Iso 9001 publicerades lät responsen inte vänta på sig. Över 1650 kommentarer om hur standarden skulle kunna bli ännu bättre lämnades in. Samma fenomen uppstod när förstadiet av Iso 9000 publicerades, den fick 900 kommentarer som sedan analyserades i den internationella arbetsgruppen.
Lev som ni lär ISO – transparensen måste gå först
Analys Såväl verksamhetsutvecklare som certifieringskonsulter har väntat tålmodigt på DIS:en för Iso 14001, men den kommer inte att publiceras. Skälet? Det finns ingen efterfrågan, menar representanter på ISO.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Ytterligare en uppdatering som kommer att lanseras under 2026 är Iso 14001, vilket är världens mest använda standard för miljöledningssystem.
Det är en standard som påverkar oräkneliga verksamheter och allmänhetens intresse har därmed varit stort, medan den externa kommunikationen från ISO i sin tur varit liten. Gunilla Mattsson, KMA-konsult på nätverksföretaget Certway, är en av de som ställer sig frågande till tystnaden.
”ISO är kanske en institution som är präglad av att ’så här har vi alltid gjort'” säger hon i en intervju med Kvalitetsmagasinet.
Det är också en organisation som präglas av att vara otillgänglig. När Kvalitetsmagasinet frågar Sarah Sim, standardiseringschef för Miljö, hälsa och IT på Sis om vad den uteblivna DIS:en beror på svarar hon ”Det finns ingen DIS att tillhandahålla, då det som var tänkt skulle bli en mindre ändring (tillägg) bytte spår och blev en revidering. Remissen skedde när det bara fanns plan på ett tillägg, men inte under den senare fasen när tillägget övergick till en full revidering”.
Hon tillägger att hon utan framgång har försökt få svar från ISO angående hur de rent generellt fattar beslut kring vilja standarder som får en DIS eller inte.
Också Kvalitetsmagasinet söker ISO i detta ärende, upprepade gånger. Slutligen får vi ett kort svar på mejlen från en anonym ISO-representant.
Personer förklarar att ISO som regel har flera tusen standarder under utveckling samtidigt, vilket gör att det varken blir genomförbart eller meningsfullt att publicera varje DIS.
Att publicera alla DIS-versioner skulle skapa förvirring på marknaden och det skulle uppstå osäkerheter kring vad som gäller och vad som fortfarande är under bearbetning, menar avsändaren av mejlet.
Avslutningsvis skriver personen att ISO trots allt publicerar ett litet antal högprofilerade DIS:ar där det finns ett tydligt marknadsintresse eller ett offentligt behov. I de fallen handlar det om att ISO vill låta intressenter förbereda sig för implementeringen.
Kvalitetsmagasinets redaktion blir bekymrade över att våra läsare lämnas med fler frågor än svar. Vad avgör vad som är ett ”stort marknadsintresse”?, vilka personer fattar dessa beslut – och när i processen tas besluten? Finns det överhuvudtaget någon etablerad struktur kring DIS-hanteringen?
Vi ber om en intervju för att få klarhet i detta. Snart en vecka senare väntar vi ännu på svar, med en skavande fundering; skulle inte ett organ som lyfter fram transparens och trovärdighet som hjärtefrågor tjäna på att omvandla den devisen till realitet?


