Nya 9001 säger mer om kultur än kontroll

Under lång tid har kvalitetsledning i många organisationer präglats av kontroll, verifierbarhet och dokumenterad säkerställning. Struktur har blivit liktydigt med kvalitet och ledningssystem har ofta utvecklats till administrativa lager ovanpå verksamheten snarare än något som hjälper människor att fatta bättre beslut i vardagen.

När jag läser FDIS-versionerna av ISO 9001 och ISO 9000 upplever jag att något håller på att förskjutas.

Språket rör sig försiktigt men tydligt mot:

• organisatorisk kultur,
• lärande,
• kunskap,
• förändringsförmåga,
• och ansvarsbärande ledarskap.

Det är subtilt, men viktigt.

Historiskt har kvalitet ofta handlat om att säkerställa att processer följs och krav efterlevs. Det är fortfarande viktigt, men nu verkar standardvärlden allt tydligare börja närma sig en annan insikt.

Att kvalitet inte främst avgörs av dokument. Den avgörs av beteenden under belastning. Det är en avgörande skillnad.

För i praktiken vet de flesta organisationer redan att glappet sällan ligger i processbeskrivningen. Glappet uppstår mellan systemet och verkligheten. Mellan det som sägs och det som faktiskt händer när tempot ökar, mål kolliderar och människor behöver använda sitt omdöme.

Begreppen som tar över

Det är också därför jag tror att begrepp som organisatorisk kultur och lärandeförmåga nu blir så centrala. Förmågan att upptäcka problem. Förmågan att tala om det som inte fungerar. Förmågan att justera innan systemet börjar skydda sig självt.

Det är i grunden kvalitetsfrågor.

Samtidigt tycker jag att FDIS 9001 fortfarande bär på en tydlig inre konflikt. Standarden försöker röra sig mot kultur, lärande, ansvar och anpassningsförmåga. Men revisionslogiken bakom certifieringsvärlden är fortfarande starkt präglad av:

• evidens,
• verifierbarhet,
• spårbarhet,
• dokumenterad säkerställning.

Det gör att många organisationer riskerar att fortsätta:

• dokumentera kultur istället för att bygga den,
• mäta lärande istället för att leva det,
• och administrera risk istället för att förstå verkligheten.

Det är därför jag tror att perspektivet bortom compliance blir allt viktigare framåt. För standarden verkar nu försöka peka mot något större än själva efterlevnaden. Inte bara mot bättre styrning. Utan mot organisatorisk mognad.

Kanske är det egentligen där den största förändringen finns. Inte i kraven i sig. Utan i synen på vad kvalitet faktiskt är.

Andreas Odhage
Krönikör i Kvalitetsmagasinet
Partner, Force Agile Sweden AB
Förbundsordförande, Svenska Förbundet för Kvalitet