Inga produkter i varukorgen.
Innovation kräver systemrealism: “Riskhantering står i vägen”
Förbättringsarbete Vad gör man när glappet mellan strategi och praktik inte bryggas? Managementkonsulten Martina Avasoo Barte, med lång bakgrund i offentlig sektor, menar att organisationer behöver bli bättre på att koppla ihop mål, styrning och faktisk effekt i vardagen. Hon har myntat ett eget ord, ”systemrealism”.
Martina Avasoo Barte arbetar framför allt med att hjälpa kommuner och andra offentliga verksamheter att bygga systematik för innovation och förändring.
Hon tycker att vi ska sluta bygga idealiserade organisationer och börja utgå från verkligheten man står i just nu. Det är bland annat detta hon menar med ”systemrealism”.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Kvalitetsmagasinet premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
– Det handlar om att börja utgå ifrån hur verksamheterna och människorna i den faktiskt fungerar utifrån ett beteendeanalytiskt perspektiv.
I arbetet har hon också fastnat för begreppet ”institutionell trängsel”.
– Det händer när mängden av krav, regelverk, mål och styrlogiker blir så stor att det inte går att hantera det samtidigt.
Hon ser ofta samma mönster: innovation efterfrågas i strategier, stödstrukturer byggs upp och resurser avsätts. Men ändå tar riskminimeringen över i vardagen.
– Det efterfrågas strategiskt. Men sedan är det ändå riskminimering som står i vägen ute i verksamheterna. Det gör att man inte vågar ta de risker som krävs för att få till innovationsarbetet i vardagen. Därför behöver vi förstå vilka konsekvenser styrningen faktiskt skapar i vardagen.
Drivkraften bakom ”systemrealism”
Omedvetet kan man bygga in en ineffektivitet i verksamheten om man inte prioriterar, menar hon.
Exempelvis kan det vara projekt man startar på löpande band utan att tar vara på lärdomarna av det.
– Det kan också vara att man inte ser till att implementera goda effekterna som ofta påvisas. I många projekt nu på sistone så har det också dykt upp att man inte riktigt har definierat hur man ska göra de här prioriteringarna. Det leder också till att man överarbetar.
Att offentlig sektor, som det ibland uttrycks, ska leverera mer välfärd för mycket mindre resurser blir enligt henne ännu svårare om verksamheter inte lyckas öka sin effektivitet och ta vara på innovation.
– Det är en drivkraft i mig att systemrealismen syftar till att synliggöra den här komplexiteten så att styrningen lättare kan överblickas.
