Därför lyfter sex sigma hållbarhetsarbetet till nya nivåer

Hon började bläddra i greenbelt-pärmen och blev mer och mer omvänd. Efter en föräldraledighet sökte hon jobb som en blackbelt-projektledare och ville arbeta helhjärtat med sex sigma. 

Och när hon insåg att hon kunde använda samma metodik för att angripa olika hållbarhetsprojekt kändes det som att en glödlampa tändes ovanför huvudet. Nästan allt väsentligt var tillämpbart på hennes nya inriktning. 

– Det är samma principer gällande förändringsledning och grupputveckling. Just nu behöver samhället göra oerhört mycket inom det hållbarhetsområdet vilket motiverar att man angriper problemen från alla håll och kanter, säger hon.

Visualisering skapar delaktighet

En viktig princip i lean är visualisering, det vill säga att alla som jobbar mot samma mål ska ha möjlighet att se vad som pågår och hur arbetet fortskrider. Det gör underverk för samarbete och effektivitet genom att det minskar risken för missförstånd och dubbelarbete – och ökar chansen att allas arbete ska peka i samma riktning, förklarar Emma Danielsson. Hon tror att den principen skulle kunna användas ännu mer inom hållbarhetsarbete än idag eftersom det är motiverande att känna sig som en del av en helhet under stora omställningar.

Sex Sigmas principer används redan relativt ofta inom hållbarhet eftersom det är vanligt att mäta och att sätta upp hållbarhetsmål. Emma Danielsson skulle dock vilja se ett mer fokuserat arbete, det vill säga att företag och organisationer väljer ut och fokuserar på de hållbarhetsåtgärder som man tror kommer att påverka mest, istället för att satsa på allting som ”känns hållbart” samtidigt. 

– Det duger inte att göra valfri liten hållbarhetsinsats och slå sig för bröstet för detta, vi måste kunna bevisa att det vi gör faktiskt har relevant påverkan på helheten. Som tur är har vi system och krav som driver på rätt riktning i samhället. Sweco är till exempel anslutna till SBTi, ett riktigt bra system som kräver att vi jobbar systematiskt med att minska klimatpåverkan och att våra mål är relevanta för Parisavtalet. EU hjälper också till, till exempel genom det kommande CSRD-direktivet, säger Emma Danielsson.

Håll i och håll ut 

Ju mer Emma Danielsson har arbetat inom tillverkning desto tydligare har värdet av den sista fasen – styrfasen – blivit för henne. Det är styrfasen som är den lägst hängande frukten menar hon. Så även inom hållbarhetsprojekt.

– Om man säkerställer att alla följer överenskomna arbetssätt så behöver man inte göra så många nya projekt framöver för att hitta fler förbättringar. Men eftersom det är roligare att bli uppmärksammad för att man jobbar med stora förbättringssteg än att hålla på med det dagliga tjatet om att göra rätt – så blir det svårare att hålla i och hålla ut, säger hon, och tillägger att det ändå är mänskligt att inte vilja traggla med enformiga uppgifter.

Det är väldigt få chefer som tycker sig ha tid att gå ut och kolla om verksamheter faktiskt arbetar så som det är sagt att de ska göra – men det är i den typen av engagemang det finns mest pengar och resurser att spara förklarar Emma Danielsson. 

– Man måste orka göra det tråkiga förebyggande arbetet och att följa standard. Det är inte vår styrka i Sverige att följa ett standardiserat arbetssätt, säger hon och jämför med Japan som har en klar fördel när det kommer till Lean och Sex sigma eftersom kulturen är mer disciplinerad. Att svenskar generellt är av en mer fritänkande sort kan ses som en styrka men när det kommer till långsiktigt systematiskt arbete blir det lätt en svaghet.

Fira den konstanta framgången

Hur skapar man då motivation för att göra det som inte ger snabba kickar i hjärnans belöningssystem?

Ett svar är att ständigt fira att man inte bara håller på med brandsläckning. Att kunna uppmärksamma det stora i det lilla. Enligt Emma Danielsson handlar det om enkel mänsklig psykologi.

– Människans hjärna är kodad till att vilja ha belöningar och att känna sig trygg. Den vill inte göra saker som inte syns och eventuellt inte kommer ge avkastning. Man har svårt att föreställa sig en belöning som kommer längre fram genom ett förebyggande arbete. Därför måste man antingen ha ett system som tvingar en – piskan – men det är bättre rent arbetsmiljömässigt att arbeta med moroten så mycket som möjligt, alltså olika slags belöningar, avslutar Emma Danielsson.