Färre forskar om arbetslivet

Arbetslivsforskningen upplevde en guldålder från 1970-talet till det tidiga 90-talet men fältets status har därefter succesivt försvagats. Enligt Carin Håkansta vid Luleå tekniska universitet sammanfaller nedgången med avvecklingen av den svenska modellen. De nyliberala vindarna som blåst över landet sedan dess har påverkat forskningspolitiken på ett sätt som gjort det allt svårare att hitta finansiärer till arbetslivsforskningen. Hon konstaterar att dagens system slår särskilt hårt mot forskare inom exempelvis arbetsvetenskap.

– Mindre pengar till forskningen betyder att färre forskar om arbetslivet. Det nu nedlagda Arbetslivsinstitutet fungerade som en kontakt mellan forskarvärlden och aktörer med arbetslivet i fokus, avsaknaden av den kontakten innebär att vi idag är sämre rustade för att bemöta arbetsmiljöproblem, säger Carin Håkansta som forskat på ämnet.

Carin Håkansta upplever den omdiskuterade nedläggningen av Arbetslivsinstitutet 2007 som problematisk och påpekar att det i övriga Norden och i de flesta andra europeiska länder samt USA finns statligt finansierade forskningsinstitut för miljö-och arbetslivsforskning

Hela avhandlingen finns här: Swedish Working Life Research: Formation and conceptual development of a research field in transition.