Följ inte magkänslan
Ledarskap Magkänslan eller intuitionen är något vi lärt oss att lita på. Vi tror att vi fattar bra beslut och är hyfsade människokännare. Det är dags att tänka om.
Tänk på ordet mat. Fyll sedan i den saknade bokstaven i följande ord: p_sta. Visst ville du att det skulle stå pasta? Men om du först hade läst ordet brevbärare hade du instinktivt läst posta istället. Fenomenet som kallas prajming gör att våra beslut ofta är väldigt beroende av sammanhang. Det kan få allvarligare konsekvenser än att vi luras att tänka på mat eller brevlådor. En studie gjord i Arizona visade att stödet för ett politiskt förslag om fler resurser till skolan var högre då röstlokalen låg i – just det – en skola.
Ett annat exempel. Du träffar Kalle för första gången och han ger ett glatt intryck och är lätt att prata med. Dessutom delar ni ett stort intresse för flugfiske. Det färgar av sig på allt du får veta om honom och du kommer automatiskt att tillskriva honom andra positiva egenskaper; säkert är han även givmild och disciplinerad.
På samma sätt klistrar ett negativt första intryck sig fast. Det räcker med att Louise har ett slappt handslag och ser lite sur ut för för att det ska färga hela din bild av henne och tona ned hennes goda egenskaper. Vem av dem, Kalle eller Louise, skulle du vilja anställa?
De flesta skulle välja Kalle, eftersom magkänslan säger att han är en schyst snubbe, även om Louise bättre prickar in kompetensprofilen. Forskare har länge vetat att de allra säkraste bedömningarna av en jobbkandidat inte görs genom en intervju, utan med hjälp av standardiserade tester och arbetsprover. Det här vänder sig många instinktivt emot. Det känns fel. Nog måste väl den mänskliga bedömningen av andra människor kunna säga mer än ett test?
