Släpp greppet om de reflexmässiga ledstängerna

Skulle du vilja alternera skrivandet av krönikor till Kvalitetsmagasinet?

Mejlet kom från Fredrik, min kollega och stående krönikör, en måndag kväll. Jag skulle sova på saken och återkomma. Min spontana reaktion var, som mina spontana reaktioner ofta är, kontrollsökande. Jag? Alternera med Fredrik?

Jag började omedelbart söka mentala, fasta ledstänger. Vad hade han skrivit om hittills, visst var det något om vår interna resa på KC? Jag bestämde mig för att så fort som möjligt kolla igenom de senaste tre. Senare kunde Fredrik, och gärna ytterligare någon kollega, kvalitetssäkra materialet innan jag skickade in det. Han var säkert tillgänglig även för att bolla kring en mer långsiktig plan över teman…

Lugnet började sakta lägga sig. Självklart skulle jag tacka ja, men först skulle jag som utlovat sova på saken.

Jag vet inte om det var sömnen eller bara tiden, generellt sett behöver mitt huvud en stunds arbetsro innan slutsatserna kan nå medvetandet. När jag vaknade stod hur som helst ett antal frågetecken och blängde uppfordrande på mig. De var inte på något sätt nya frågor. Sanningen att säga var de till och med lite av ett mantra i mina konsultuppdrag, men då ställda av snarare än till mig.

Jag drog täcket om mig, tryckte på snooze och köpte mig en stunds eftertanke. Vad förväntar sig Kvalitetsmagasinets läsare?

fortsättning på nästa sida

”Jag släppte skamset mina reflexmässiga ledstänger”