Inga produkter i varukorgen.
Vem vågar tro på kreativa idéer?
Kreativitet "Yes, we can!" sade USA:s blivande president, Barack Obama, i ett valtal 2008 och fick människor över hela världen att både rysa av välbehag och fälla glädjetårar. Han lyckades då med konststycket att ingjuta mod i människor och få dem att tro att en annan värld är möjlig.
Men chefskulturen i landet har förändrats under de senaste åren. Amerikansk ledarskapslitteratur har letat sig in i de flesta styrelse- och direktörsrum. Utländska ledarskapsmodeller som Lean production, New public management, NPM, och Högpresterande kultur har fått ett stort genomslag. Ledarrollen har omformats från att skapa förutsättningar för medarbetarna att själva fatta beslut till att komma med instruktioner som helt enkelt ska följas.
Det går stick i stäv med den svenska ledarskapsmodellen och leder till att handlingsutrymmet krymper och kreativiteten stryps i sin linda.
De kreativa branscherna i Sverige kännetecknas av en stor andel yngre medarbetare, som delvis har helt andra förväntningar på arbetslivet än tidigare generationer. Lotta Björk, HR-chef på hamburgerjätten McDonalds, konstaterade i förra numret (KM nr5-2015) att den yngre generationen ”tänker annorlunda och ställer andra krav. De frågar ’varför?’ och vill inte rätta in sig i ledet, utan vill vara med och bestämma.” De senaste årens nya ledarskapsmodeller rimmar därmed ganska illa med både framgångsrika svenska ledarskapstraditioner och unga människors ganska fria förhållningssätt till auktoriteter.
Enligt bland andra Magnus MackAldener, som jobbat länge med forskning och utveckling på lastbilstillverkaren Scania, handlar kreativitet till stor del om att våga ta risker. Medan våra normala arbetsprocesser är förutsägbara och går ut på att undvika misstag, slingrar sig vägen mot en lyckad innovation fram genom vilda idéer och grova misslyckanden. Men stora delar av både näringslivet och myndighetsarbetet blir alltså mera styrt och kontrollerat och bygger på att alla gör på samma sätt.
Eftersom kreativitet kräver frihet och möjligheter till individualitet är självbestämmande en av grundprinciperna, enligt Magnus MackAldener.
Som chef kan du inte bestämma när och hur medarbetarna ska vara kreativa, utan de måste själva få styra över sin kreativa tid och val av metoder.
Därför fungerar det inte heller att ge människor i uppdrag att komma på en lösning och sedan ge upp om de inte levererar något tillräckligt bra. Chefer måste stå ut med att släppa kontrollen och stå bredvid och titta på när medarbetarna skapar något helt nytt.
Även om den traditionella svenska chefskulturen ibland upplevs som ganska luddig, så har den lyckats fostra många aktiva och självständiga medarbetare, som kommit med många kreativa idéer. Det vore alltså synd om vi tog ifrån svenska chefer deras förmåga att nära ett kreativt arbetsklimat – även om de kanske inte skapar samma hallelujastämning som USA:s president Obama.
