Vill få det stora hjulet att snurra

När Håkan Wiklund i januari tillträdde som prorektor på Mittuniversitetet blev kvalitetssäkring ett av de ansvarsområden som lades på hans axlar. En lämplig uppgift, med tanke på hans bakgrund som professor i kvalitetsteknik och forskare med inriktning på kvalitet inom högre utbildning.

Krav på kvalitetssystem

Samtidigt står universitetet inför en ny utmaning när det gäller kvalitetsarbetet. Från och med 2007 kliver nämligen Högskoleverket tillbaka och utvärderingar av grund- och forskarutbildning hamnar på de enskilda lärosätenas ansvar. Högskoleverkets uppgift blir i stället att utvärdera lärosätenas kvalitetssystem utifrån en tregradig betygsskala; icke godkänd, godkänd eller väl godkänd. Detta innebär alltså att universitet och högskolor måste kunna redovisa ett kvalitetssystem där de själva utvärderar kvaliteten i sin verksamhet.

– Lärosätena får ett större ansvar, poängterar Håkan Wiklund som tycker att detta är en bra utveckling. Detta innebär att man måste gå ännu mera uppströms och inte bara leverera resultat utan också fundera på vad som påverkar resultaten.

Genomsyra all verksamhet

Håkan Wiklund framhåller att en av de stora utmaningarna är att göra kvalitetsarbetet mer levande, att integrera kvalitetstänket i all verksamhet; i budgetarbetet, i utvecklingsplaner, i styrelsen och ute på institutioner och avdelningar. Att kvalitetsarbetet blir något som styr och påverkar ekonomin.

– Det handlar om att få det stora hjulet att snurra, säger Håkan Wiklund och förklarar att ett av de stora problemen är att den så kallade förbättringscykeln ofta stannar vid resultaten och inte fortsätter hela vägen runt till förbättringar.

Anledningen till att så stort fokus ligger på resultaten tror Håkan Wiklund kan bero på att så mycket energi inriktas på rapporteringen till Högskoleverket. Arbetet drivs inte av en inre drivkraft att vilja förbättra, utan av hotet att utbildningen inte ska passera Högskoleverkets granskning. Men precis som i alla andra sammanhang behövs det ett engagemang och en vilja att driva frågorna ute i verksamheten för att kvalitetsarbetet ska ge utväxling.

Jobba efter egna förutsättningar

Ett sätt att få förbättringshjulet att börja snurra är att dels ha en övergripande strategi för hur kvalitetssystemet ska se ut på central nivå, men sedan decentralisera arbetet så att avdelningar och enheter kan jobba med kvalitetsarbetet utifrån sin lokala förutsättningar. Idag är det många som upplever kvalitetsarbete som något som stjäl tid och resurser från det dagliga arbetet, inte något som de själva kan dra nytta av.

– Det handlar om att få alla att inse att kvalitetsarbetet är ett sätt att göra verksamheten effektivare, enklare och bättre, att se vinsterna, betonar Håkan Wiklund, som också påpekar att kvalitetssäkring av kurser, utbildningar och examina är viktigt ur ett internationellt perspektiv.

Hur Mittuniversitetet kvalitetssystem kommer att se ut är långt ifrån färdigt, men han tror att det finns mycket att vinna på att jobba mer systematiskt.

– Vi har aldrig tidigare haft ett kvalitetssystem och nu är det upp till oss att fundera på vad som är viktigt och vad vi vill ska finnas med i systemet. En av de första stegen kommer nog att handla om att kvalitetssäkra nya utbildningar så att vi innan vi erbjuder en utbildning också är säkra på att vi kan genomföra den på ett bra sätt.

Inflytande över skelettet

Håkan Wiklund betonar också att han vill arbeta mer proaktivt, inte minst när det gäller studenterna som han betraktar som en viktig kundgrupp för universitetet. Att ta reda på hur studenterna trivs, vilka förväntningar de har på sin utbildning och involvera dem mer i kvalitetsarbetet är något som han brinner för.

– Jag tycker det är viktigt att jobba med studenterna som en medaktör i förbättrings- och utvecklingsarbetet, till exempel när vi utvecklar nya program. Studenterna blir mer aktiva och intresserade när de också får chansen att reflektera över sitt eget lärande, säger Håkan Wiklund som har jobbat mycket med kundcentrerad planering när det gäller utformningen av kurser.

Reaktionerna på den här typen av involvering från studenterna har också varit blandade, men Håkan Wiklund är noga med att poängtera att det handlar om att ge studenterna inflytande över själva skelettet på kursen; på vilket sätt kursen ska genomföras och hur examinationen ska se ut. Inte innehållet.

– Man pratar ofta om att involvera studenterna mer, men frågan är vad man egentligen gör. Hur tar man tillvara den kreativitet som finns och ger studenterna möjlighet att påverka sin utbildningssituation och förbättra inlärningen? undrar han.