Frågan som kan bli avgörande för svensk skolas framtid: ”Vi vågar inte vara tydliga”

Som en del i reformstormen som är i fullt blås, presenterade nyligen regeringen utredningen ”Rektor i fokus”. Även om Sveriges Skolledare är positiva i grunden till en del av innehållet finns ändå en oro för resursfrågan i skolledningarna.

”Regeringens olika reformförslag innebär ofta nya uppgifter och ett utökat ansvar för skolledare. Betydligt mer sällan står skolledarnas egen arbetssituation i centrum för en utredares förslag.”, skrev de i ett remissvar.

Det är inte minst takten för reformerna som har blivit föremål för kritik. I en intervju med Kvalitetsmagasinet berättade Stockholm Stads grundskoledirektör Peter Bragner att det finns en oro bland rektorerna på grund av takten i införandet.

– Jag kan känna en viss oro över stressen som finns och framför allt likvärdighetsperspektivet ur ett nationellt perspektiv.

Han utvecklade sitt resonemang kring att det kommer att bli mycket att stå i för dem.

– Det är klart att det är det här som är mest utmanande. Vi ska hinna utbilda personal och det ska finnas systemstöd på nationell nivå för ett nytt betygssystem, nya nationella prov och slutprov som måste taktas över tid.

Nya lagen motsägelsefull – menar experten

Samtidigt som rektorerna väntas bära en stor del av skolans reformarbete på sina axlar vill regeringen tydliggöra deras pedagogiska ledarskap i lagen. Men enligt skolexperten Mats Rosenkvist riskerar den föreslagna definitionen att missa kärnan: vem som faktiskt ansvarar för undervisningens kvalitet.

Rektorns ansvar för pedagogiska ledarskapet ska nu definieras i skollagen. Med det följer det organisatoriska ansvaret att fördela resurser och skapa förutsättningar och strukturer för att utveckla undervisningen. Med den nya definitionen kan rektorn få ett större inflytande i att besluta om ledningsstöd i form av biträdande rektorer.

Därmed kommer besluten närmare varje skola. Det blir ett större lokalt inflytande – och mer på rektorns bord.

Han Mats Rosenkvist menar samtidigt att just punkterna om rektorns ansvar behöver tydliggöras för att få ut bästa möjliga resultat.

Bland annat efterfrågas det från Rosenkvists håll ett tydligare fokus på rektorns undervisningsansvar, som ska vara den huvudsakliga delen i en rektors arbete.

– Svensk skolkultur har fel fokus. Vi vågar inte vara tydliga med vem som har vilket ansvar i den svenska skolan. Det är konstigt.

– Efter att ha jobbat i svensk skola i 30 år då det har varit ett antal olika läroplaner, kan man konstatera att mängden av reformer som är nu är inte riktigt genomtänkt. Men från rektorns perspektiv är det viktigt att man är tydlig med vad som är viktigast.

Resonemanget har stöd i OECD:s granskning av svensk skola från 2015, där otydliga roller, svagt ansvarsutkrävande och ett diffust ansvar för utbildningen lyfts fram som hinder för förbättring.

Mats Rosenkvist valde i ett Linkedin-inlägg i slutet av maj att kritisera en del i utredningen, den som syftar till att definiera rektorns roll i det pedagogiska ledarskapet. Om syftet var att definitionen ska tydliggöra rollen, tycker han att den inte hjälper på traven.

Utredningen beskriver det pedagogiska ledarskapet som ett i nära relation till undervisningen med fokus på förutsättningar och professionellt lärande.

Rosenkvist vill i stället att definitionen tydligare slår fast att rektorn ansvarar för att följa upp undervisningens kvalitet, säkerställa att den vilar på vetenskaplig grund och agera när den inte håller måttet.

Undervisningens kvalitet, vetenskaplig grund och ansvaret att agera när kvaliteten brister är tre ingredienser som Mats Rosenkvist kunde tillägga. Tre ingredienser som kan konkretisera och underlätta för byggandet av den framtida rektorsrollen.

Vart är rektorsrollen på väg?

Det är inte bara tydligheten kring rektorns ansvar som kan bli bättre, menar Mats Rosenkvist. Det är också en slags prioriteringslista som behövs tas fram. Särskilt under de år (från 2028), som reformerna kommer att rullas ut i hög fart.

– Det kommer att påverka deras arbetsmiljö, det kan jag skriva under på. Då är det viktigt att man är tydlig med vad som är viktigast för rektorerna att arbeta med.

I ”Rektor i Fokus” menar han att, även om rektorns pedagogiska ledarskap ska stadgas, är inte utförandet helt optimalt.

– Det står att rektorn ska vara undervisningsnära men inte att rektorn ska kontrollera undervisningen. När saker och ting inte fungerar i ett klassrum, termin efter termin. Vem är då ansvarig?

Även om Ann-Charlotte Gavelin Rydman är kritisk till reformstormen, som hon säger har nått orkannivå, tycker hon att förslagen om det pedagogiska ledarskapet ska regleras i lagen måste genomföras skyndsamt. Alternativet är enligt henne ett dåligt sådant.

”Utan ett tydligt definierat ledarskapsuppdrag, utan rätt befogenheter och utan rimliga organisatoriska förutsättningar, riskerar regeringen att fortsätta lägga nya uppdrag på samma funktion, samtidigt som möjligheten att faktiskt leda verksamheterna blir allt mindre”, skriver hon i Svenska Dagbladet.

Där möts också de två perspektiven i debatten. Sveriges Skolledare vill se ett tydligare uppdrag, rimligare villkor och rätt befogenheter. Skolexperten Mats Rosenkvist vill se en definition som inte bara beskriver processer, utan också pekar ut ansvaret för undervisningens kvalitet.

Frågan är om den nya skollagen lyckas göra båda delarna – eller om rektorn återigen blir den funktion där skolans alla olösta problem till slut hamnar utan att de har tillräckligt med resurser att reda ut dem.