När kvalitetsuppföljningen haltar: ”Svårt att fatta relevanta beslut”

Idag levererar nyss nämnda kommuner välfärdstjänster av god kvalitet helt i nivå med rikssnittet och det lokala självstyret präglas av korta beslutsvägar, flexibilitet och stundtals mycket hög tillit mellan politiker och tjänstepersoner.

Men den demografiska utvecklingen fram till år 2035 kan hota kvaliteten på sikt, enligt rapporten.

Regionen väntas tappa sju procent av sin befolkning samtidigt som gruppen över 80 år ökar med 25 procent och skolbarnen i åldern 6–15 år minskar med hela 22 procent.

Förvaltningarna är också slimmade där strategiska funktioner saknas. Det innebär att personalen tvingas prioritera akuta, operativa frågor framför det systematiska analysarbete som krävs för en kontrollerad omställning.

Alltså: kvalitetsarbetet uteblir.

Brist på kvalitetsanalys försvårar strategiska beslut

Kommunernas utvecklingskapacitet kommer också vara en faktor som styr hur kommunerna kommer kunna hantera den demografiska utvecklingen, det tror i alla fall Gunnar Gidenstam konsult och utredningsledare för rapporten.

– En god utvecklingskapacitet betyder bland annat att man har stödfunktioner som kan jobba med utvecklingsfrågor. Just nu är organisationerna slimmade där många är ”mångsysslare”., vilket gör det svårt att hinna arbeta med analys och kvalitetsutveckling, förklarar Gunnar Gidenstam.

Ett av områdena som det råder kompetensbrist inom är kvalitetsutveckling och förändringsledning.

– Vi måste stärka kompetensstödet till de mindre kommunerna. Där är samverkan en väg för att skapa mer robusta organisationer, säger Gunnar Gidenstam.

Exempelvis visade rapporten att svarande i kommunerna gav 6,3 på en tiogradig skala, på frågan ”Hur bedömer du kommunens förmåga till uppföljning och analys av kvalitet”.

I rapporten skriver de:

”I vår analys av kommunernas styrdokument noterar vi i flera fall svaga kopplingar mellan mål och framför allt de nyckeltal som är angivna för att mäta kvalitet och måluppfyllelse.”

– De här mindre kommunerna har inte kvalitetschefer eller den typen av funktioner. Här skulle den administrativa sidan behöva mer tid, kraft och kompetens om vad exempelvis kvalitetsnyckeltal egentligen innebär. Här skulle kommunal samverkan kunna underlätta.

Konsekvensen av att den systematiska kvalitetsuppföljningen och analysen haltar blir enligt Gunnar Gidenstam att kommunerna riskerar att missa orsakssamband.

– En följd blir då att man också får svårt att fatta relevanta och skarpa beslut kring hur man ska jobba på ett annat sätt. Dels för hur man kan förändra organisation, dels så att man kan jobba strategiskt för att bibehålla god kvalitet och till en rimlig kostnad.

Kommunalsamverkan i Dalsland: möjligheter och sårbarheter

Ett exempel på kommunalsamverkan är just ”Dalslandssamverkan”: ett samarbete mellan kommunerna i rapporten.

Samverkansgruppen startades enligt rapporten år 2024 i syftet att öka bland annat effektiviteten och kvalitetssäkringen.

Bland de etablerade samarbetena fanns den delade socialförvaltningen i Bengtsfors och Mellerud samt Åmål och Säffles gemensamma teknikförvaltning, vilka enligt utvärderingar stärkt driftskapaciteten och underlättat rekrytering.

Flera kommuner delar även på specialistroller, såsom arkivarier och planhandläggare. På regional nivå har samverkan resulterat i Campus Dalsland för högre utbildning samt barnrättsmodellen ”Backa Barnet”, där skola, socialtjänst, polis och sjukvård samordnar tidiga insatser

Hur hjälper det däremot att samverka ifall samtliga kommuner har ungefär samma kompetensbrister?
– I en grupp av kommuner finns det ofta någon som har erfarenhet eller kunskap kring en specifik fråga. I mindre kommuner är det ofta lättare att sträcka sig utanför den egna förvaltningen och även kontakta närliggande kommuner för att få hjälp med en specifik fråga. Det göt det enklare att kraftsamla och hitta kompetens än om varje kommun skulle jobba var för sig.

Men den mellankommunala samverkan kan också vara politiskt skör, vilket visades våren 2026 då Bengtsfors med kort varsel sa upp sitt socialtjänstsamarbete med Mellerud. Mycket av samverkan mellan kommunerna sker dessutom i tidsbegränsade projekt vilket enligt rapporten och Gunnar Gidenstam riskerar att leda till endast kortsiktiga effekter.

– Här tror jag att man skulle kunna stärka upp samverkan genom att ha ett tydligare syfte och struktur för samverkan. Det är också viktigt att kontinuerligt följa upp och analysera effekterna för att kunna utveckla samverkan

Ett argument emot större samverkansprojekt är också att makten flyttas längre bort från både politiker och brukare i kommunen. Formen anses av kritiker utmana det kommunala självbestämmandet och att besluten som fattas inom samverkan därför skulle kunna anses som mindre demokratiska.

– Jag tror man måste beakta den kritiken och rigga samverkan så att det finns en lokal påverkansmöjlighet.

Lokalt självbestämmande, ny teknik och vägen framåt

Hur skulle man i praktiken kunna tänka i en samverkan för att inte tappa det lokala självbestämmandet?
– Dels handlar det om en transparent styrning, dels om att ha en tydlig dialog kommunerna sinsemellan om de utmaningar som finns. En bra medborgardialog är också viktig så att invånarna i kommunerna förstår varför samverkan sker och vad den ska leda till.

I rapporten tas samverkan upp som ett sätt att stärka innovation där ny teknik kan vara en möjlig del. AI inte nämns däremot inte i rapporten,

Medan rapporten pekar på samverkan som en lösning så är också ny teknik en möjlighet. AI inte nämns däremot inte alls i rapporten,

– AI kan vara en del av lösningen. Men det kan inte lösa kompetensbehovet inom exempelvis äldreomsorgen och skolan. Där måste människor fortfarande kunna jobba. Man kan ta stöd av AI. Men det kan inte lösa hela problematiken med demografiförändringarna i småkommunerna, säger Gunnar Gidenstam.

Vad kan en kvalitetsfunktion eller motsvarande funktion göra själva för att bidra till att klara demografi-utmaningen?
– Egentligen finns två vägar. Att formalisera samverkan mellan kommunerna på ett bättre sätt och skapa tydlighet för inom vilka frågor som kommunerna ska samverka och därigenom skapa en gemensam resursbas. Ett annat sätt är att bättre utnyttja och få stöd av de utvecklingskrafter som finns i regionen och i de kommunalförbund som kommunerna ingår i. För Dalslandskommunerna handlar det då om Västra Götalandsregionen och Fyrbodals kommunalförbund.