AI – Verksamhetsstyrningens bäste vän eller största fiende?

Just nu ser vi hur AI kommer in överallt, från kunskapsinhämtning till affärsutveckling. Och naturligtvis knackar den på dörren också till styrelserummet. Frågan som ledningen måste ställa sig är: hur kan vi utnyttja denna nya teknologi för att förbättra vårt beslutsfattande och kommer den stödja oss i vårt befintliga arbetssätt eller måste vi ändra oss?

I en tidigare krönika skrev vi om konsten att hitta en ”lagom” nivå på sin verksamhetsstyrning och om faran att drunkna i ett hav av nyckeltal och komplexa modeller. Vi talade om värdet av att skapa en stabil och begriplig styrning som hela organisationen kan samlas kring. Enkelhet och fokus, menade vi, är grunden för en styrning som faktiskt fungerar.

Men vad händer när omvärlden förändras, exempelvis genom att ge oss nya verktyg som har en oändlig kapacitet att analysera data, se mönster och till och med sägs kunna förutspå framtiden? Stämmer det här, eller finns det fog för att komma ihåg talesättet ”Om det låter för bra för att vara sant, så är det troligen det”?

Två scenarier

En självlärande styrmodell?

Låt oss måla upp två scenarier. Den optimistiska bilden är en verksamhetsstyrning där din strategikarta inte längre är ett statiskt dokument som uppdateras kvartalsvis. I stället är det ett dynamiskt system, där all verksamhetsdata kontinuerligt analyseras – från kundnöjdhet och produktionssiffror till marknadstrender och interna processflöden. ”Intelligensen” i systemet medger att ni hittar hittills dolda samband, liksom de verkliga drivkrafterna bakom ert resultat.

Samband som ni aldrig själva hade upptäckt. Den kan också ge tidiga varningar och agera som ett avancerat radarsystem, som upptäcker avvikelser från planen långt innan de syns i traditionell finansiell rapportering.

Tack vare den nya teknologin kan också långtgående simuleringar av framtida utfall göras, för att låta er testa olika strategiska initiativ virtuellt. ”Vad händer med lönsamheten om vi investerar i den här kompetensutvecklingen jämfört med den där marknadskampanjen?”

I denna värld blir tekniken ett verktyg som förstärker vår strategiska förmåga. Den hjälper oss att fatta skarpare beslut snabbare, baserat på fakta i stället för magkänsla.

Skräp in – skräp ut

Men det finns en betydande risk, och den knyter an direkt till vår tidigare poäng om enkelhet. Om vi inte är försiktiga, kommer vi att använda denna nya teknologi för att förstärka våra gamla dåliga vanor. Om vi matar in ostrukturerade data och otydliga mål, kommer den inte att ge oss klarhet. Den kommer att ge oss oändligt komplexa och självsäkra svar – men på helt fel frågor. Detta problem torde vara störst inom offentlig sektor, där målen traditionellt ofta är vaga och oklara.

Den gamla sanningen ”garbage in, garbage out” får en ny, farligare innebörd i AI-åldern: ”garbage in, gospel out”. En analys kan framstå som så avancerad och trovärdig att vi slutar ifrågasätta den. Vi riskerar att abdikera från det mänskliga ansvaret – den strategiska dialogen, det kritiska tänkandet och förmågan att förstå varför – och i stället blint lita på maskinens rekommendationer. Då har vi inte skapat en intelligent styrning, utan ett monster, som med intelligent autostyrning är på väg mot en okänd destination.

Så hur navigerar vi i detta nya landskap av möjligheter? Precis som med all annan styrning måste vi börja med de grundläggande frågorna: Vad är det vi vill uppnå? Vad är problemet?

I stället för att fråga ”Hur kan vi använda den nya tekniken i vår styrning?” bör vi fråga ”Vilken strategisk fråga som vi inte kan besvara idag kan den hjälpa oss med?” Kanske handlar det om att förstå vad som verkligen driver kundnöjdhet, eller att optimera en komplex logistikkedja.

Börja i liten skala. Använd AI på ett tydligt strategiskt mål i er befintliga, ”lagoma” styrmodell. Mät och följ upp resultatet av ert initiativ och ta till er lärdomar och erfarenheter från det här pilotprojektet innan ni går vidare till att använda tekniken för flera områden.

Ny teknik, oavsett om det är AI idag eller kvantdatorer imorgon, har potentialen att revolutionera verksamhetsstyrningen – men den ersätter inte det strategiska – mänskliga – tänkandet. Vi har fått tillgång till ett extremt kraftfullt verktyg och som med alla kraftfulla verktyg är det den kloka och eftertänksamma hantverkaren som kommer att skapa mästerverket, inte den som bara slår hårdast.

Anders Kron & Mikael Wallgren