De utskiljer flera intressanta mönster från sin omfattande praktiska erfarenhet. Mönstret att det inte finns något samband mellan ledarerfarenhet eller nivå på utbildning och hur effektiv ledaren är tycker jag är både förvånande och intressant.
Koppling till hjärnfunktion och forskning genomsyrar hela boken, exempelvis genom att mänskliga mekanismer identifieras. En sådan är att hjärnan föredrar snabba belöningar och helst vill undvika allt som är osäkert och obehagligt. Men man bör ändå ta itu med systematiska fel som begås i verksamheten eller dåliga relationer så fort de uppkommer. Om du lär dig reglera obehagskänslan, kan det förlösa den inre motivationen menar författarna.
Vikten av att ha en stark frontallob understryks – den speglar vår disciplin och hjälper oss att övervinna impulser såsom fly- eller fäktasituationer. Att öva medvetet nämns som ett sätt att träna frontalloben, men då det finns enkla, kraftfulla tekniker för att öka blodflödet i främre delen av hjärnan saknar jag en överblick över sådan forskning här.
En hel del offensivt kvalitetstänk finns med i form av betoning på struktur, systematik, agera faktabaserat, kartlägga processer, ständiga förbättringar och allas delaktighet. Mängder av intressanta frågeställningar behandlas i boken. Vilka är toppresterarnas nio strategier? Vad är skillnaderna mellan effektiva kvinnliga och manliga ledare? Vilka fem frågor utgör grunden i att göra goda bedömningar som ledare? Boken ger också tips i hur du blir mer specifik och tydlig som ledare.
Neuroledarskapär en synnerligen praktisk bok där inslag av humor vävs in med mängder av handfasta råd. Den kan hjälpa alla ledare att förbättra sin verksamhet så den rekommenderas att läsa!
Yvonne Lagrosen, docent i kvalitetsutveckling vid Högskolan Väst