”Förändringar kan göra ont”

Det är inget vanligt år i år för Kvalitetsmagasinet fyller 30 år! Året till ära ska vi första gången utse Årets Kvalitetsprofil. För det finns så många dedikerade, engagerade och inspirerande personer i kvalitetsprofessionen som vi vill uppmärksamma.  Jag hoppas att du nu ser en sådan kvalitetsperson framför dig och som du genast går in och nominerar här.

Passa på att logga in och kolla igenom e-tidningen!

Läs även om Hedemora kommuns nya styrmodell där de tar avstamp i kvalitetsbrister och röda nyckeltal istället för det som redan fungerar bra. Visserligen ska det som är bra lyftas fram men inte som ständiga förbättringar menar kommundirektören Annika Strand.

Vi intervjuar även Mats Alvesson, professor vid Lunds Universitet om något som han kallar funktionell dumhet. Problemet är att verksamheter består av många smarta personer som slutar att reflektera och tänka självständigt eftersom regelverken och standardiseringar ökar och marginaliserar det egna tänkandet. Mats Alvesson är även en flitig debattör, inte minst i ämnet offentlig sektor. Nu senast i dagens Nyheter om att sjukvårdens kris är skapad av organisation och ledning.

Tema om förändringsledning

Sedan hoppas jag att du läser vårt gedigna tema om att leda i förändring.  Det har skrivits hyllmeter om att vi nu lever i en tid under kraftig förändring. Även om ni hört detta till leda är det är ingen floskel menar Catrin Brodin, förändringsledare. För hur man än vänder och vrider på det så kommer vi alla att bli – om vi inte redan varit det –  förändringsledare åt oss själva eller andra.

Då kan det vara bra att ha lite grundläggande kunskaper om mänskliga reaktioner. För förändringar kan göra ont. Det räcker att gå till sig själv. Tyvärr är det bara att erkänna att även jag kan bli en typisk förändringsmotståndare som gärna skjuter argument i sank. Särskilt när jag tycker att vissa förändringar är ”hål i huvudet”.

Till exempel har jag svårt för förändringar som ska förebygga eventuella problem som inte finns och som bara krånglar till det. Som att slopa portkoden till vårt hus och ersätta den med en blipp istället. Mina och andras ungar som leker på gården måste plötsligt hålla reda på en lite plastblipp istället för att slå portkoden. Och ni kan ju tänka er hur det går.

Svaret på varför saknas

Vänner som hälsar på kan inte komma in med kod utan måste scrolla fram ett namn som står i mikrostorlek för att ringa på porttelefonen. Budfirmor och paketleverenser kommer heller sällan fram eftersom man alltid måste uppge portkod och när sådan inte finns så returneras leveransen. Hur många blippar som har gått åt och hur många (stryk äro dem) som stått utanför och förgäves fipplat med porttelefonen går inte att räkna.

Utifrån de verktyg vi skriver om i temat så är min analys att problemet var att det saknas ett bra svar på VARFÖR denna förändring gjordes. Och att delaktigheten var noll – även om jag kan inse omöjligheten i att hela bostadsrättsföreningen ska workshoppa om kodlås kontra blippar. Samt att kunskapen om hur man ska hantera porttelefonen underskattades och krävde mer kompetensutveckling än den som gavs.

Det är bra lärdomar att ha med sig till nästa gång. För vi tror väl att som vi känner oss själva känner vi andra?

Trevlig läsning!

Catharina Byström, Chefredaktör