Sedan 1990-talet har den svenska skolmarknaden förändrats kraftigt. Nya friskolor har etablerats och utbudet av gymnasieprogram och specialiseringar har vuxit. Tanken var bland annat att ökad valfrihet skulle ge elever större möjligheter att välja skola oberoende av var de bor.
Forskarens larm: fler skolor och större valfrihet ökar segregationen
Forskning
Skolsegregationen i Stockholmsregionen ökar och försvårar rektorernas och lärarnas uppdrag. En ny studie från Göteborgs- och Uppsala universitet visar hur ett systemfel hänger samman med en allt tydligare uppdelning mellan elevgrupper. Forskaren Anna-Maria Fjellman pekar på allvarliga konsekvenser för skolornas likvärdighet.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Men en ny studie från Göteborgs universitet och Uppsala universitet visar att utvecklingen inte har blivit den förväntade.
Forskarna har följt 642 453 gymnasieelever i Stockholmsregionen mellan 1995 och 2023. Resultaten visar att sambandet mellan bostadssegregation och skolsegregation har varit relativt stabilt, samtidigt som uppdelningen mellan elever med olika betyg och socioekonomisk bakgrund har ökat.
– I Stockholmsregionen har det visat sig att väldigt mycket fler valmöjligheter hänger ihop med en ökad elevsortering, säger Anna-Maria Fjellman, lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, till Kvalitetsmagasinet.
Resultatet som överraskade forskarna
Att bostadsområdet fortfarande har så stor betydelse var ett av studiens mest överraskande resultat.
Gymnasieelever har betydligt större möjligheter än yngre barn att resa längre till skolan och i Stockholmsregionen finns dessutom ett omfattande kollektivtrafiknät och ett stort antal gymnasieskolor att välja mellan.
– Vi hade väl trott att bostadssegregationen skulle spela mindre roll för gymnasiet. Ungdomar har ju en mycket större möjlighet att pendla och ta sig längre avstånd än barn och är också mer involverade i skolvalet.
Stockholm valdes bland annat eftersom regionen har Sveriges största gymnasiemarknad. Om det fria skolvalet skulle kunna motverka bostadssegregationens effekter borde förutsättningarna vara särskilt goda där, resonerade forskarna.
– Trots det är bostadssegregationen fortfarande väldigt betydelsefull för skolsegregationen. Det var lite överraskande faktiskt.
Studien visar också att elever med höga betyg i allt större utsträckning samlas på samma skolor. Detsamma gäller elever med lägre betyg och mindre gynnsam socioekonomisk bakgrund.
– Elever som har höga prestationer väljer i högre utsträckning de skolor där de träffar andra högpresterande elever, men också elever från en fördelaktig socioekonomisk bakgrund. Elever med låga prestationer och elever som kommer från familjer med låga inkomster och låg utbildningsbakgrund koncentreras också till vissa skolor.
Kompensationsuppdrag försvårar skolpersonalens uppdrag
Den ökade elevsorteringen får betydelse för förutsättningarna att bedriva undervisning och skapa en likvärdig utbildning, framhåller Anna-Maria Fjellman.
När elever med större stödbehov koncentreras till vissa skolor ökar också kraven på verksamheternas förmåga att kompensera för elevernas olika förutsättningar.
– Om du har skolor som har väldigt höga koncentrationer med elever med ökat stödbehov och lägre prestationer, så säger det någonting om arbetsmiljön för lärarna, möjligheterna för undervisningsuppdraget och uppdraget för rektor. Det säger också någonting om de skolornas möjligheter att bedriva ett kompensatoriskt uppdrag.
Studien har inte specifikt undersökt elevernas stödbehov eller lärarnas arbetsmiljö. Däremot pekar Fjellman på annan forskning som visar att skolornas sociala förutsättningar påverkar möjligheterna att bedriva undervisning.
I socioekonomiskt utsatta områden kan skolledare dessutom behöva hantera problem som sträcker sig långt utanför den ordinarie undervisningen.
– När en skola ligger i en stadsdel, ett bostadsområde med väldigt omfattande sociala utmaningar och fattigdom, så spiller det över i skolan såklart. Där rektorer kanske får hantera och försöka äska pengar till frukost eller till extra läxhjälp. Allting för att försöka kompensera de sociala problemen som kommer in i skolan, säger hon.
Vill flytta fokus från friskolorna
En av forskarnas viktigaste slutsatser är att utvecklingen inte enbart kan förklaras av friskolornas etablering. I stället belyser studien att skolmarknadens övergripande struktur spelar en betydande roll.
Fler skolor, fler specialiserade utbildningar och ett större utbud av program har sammanfallit med en ökad uppdelning mellan elevgrupper.
– Det vi visar i den här artikeln är att det handlar om skolmarknaden som helhet också. Har vi fler skolor, har vi fler olika specialiseringar, olika typer av program, så ökar skolsegregationen.
Anna-Maria Fjellman ser en tydlig konflikt mellan att kunna tillgodose individens önskemål och de konsekvenser som valfriheten kan få på samhällsnivå.
– Det är självklart att individer gillar att kunna välja mellan skolor och utbildningar. Det är någonting svenska familjer och barn och ungdomar värderar väldigt tydligt.
Att välja gymnasieutbildning är dessutom ett viktigt steg inför framtida studier och yrkesliv. Men det mesta pekar på att de individuella valen sammantaget bidrar till att elever med olika bakgrund i allt mindre utsträckning möts.
– Ser man på systemnivå så är det ett problem för likvärdigheten och det är ett problem att olika grupper inte möter varandra i skolor.
Stockholm – representabelt för hela Sverige?
Vad kan då skolhuvudmän och rektorer göra för att motverka utvecklingen?
Anna-Maria Fjellman betonar att forskningen i första hand handlar om skolsegregation på systemnivå. Därför är det svårt att peka ut enskilda åtgärder som skulle kunna vända utvecklingen.
– Problematiken är väl att det egentligen är en systemfråga. Så frågan är hur mycket man kan jobba med det lokalt.
Men arbetet på enskilda skolor och hos kommunala och fristående huvudmän har fortsatt stor betydelse.
– Det finns väldigt många viktiga initiativ och åtgärder man gör på kommunal och huvudmannanivå som uppenbarligen är viktiga för att motarbeta segregation, menar hon.
Hon poängterar också att resultaten från Stockholmsregionen inte utan vidare kan överföras till övriga Sverige. I många mindre kommuner finns bara ett fåtal gymnasieskolor, och på vissa håll saknas gymnasieskolor helt. Där ser både valmöjligheterna och utmaningarna annorlunda ut.
För att skolorna ska kunna fullgöra sitt uppdrag och hjälpa till att minska skillnaderna behöver förutsättningarna finnas på plats, betonar hon.
– Om vi vill att skolan ska vara kompensatorisk så måste både lärare och rektorer ha rimliga möjligheter att faktiskt bedriva den sortens undervisning.



