Hon benar ut näringslivets kvalitetsinfrastruktur

Många verksamhetsutvecklare vet precis vad som åsyftas när man pratar om kvalitetsinfrastruktur, en del har ett hum om det, andra säger att de har full koll fast det inte stämmer, och ytterligare några är öppna med att de inte har någon aning.

Därför benade Stina Wallström, Senior Trade Expert med fokus på kvalitetsinfrastrukturen på Svenskt näringsliv, ut begreppet under torsdagens kvalitetskonferens i Näringslivets hus i Stockholm.

Inledningsvis visar hon upp en väldigt svårbegriplig och själlös powerpoint-bild som ska illustrera vad kvalitetsinfrastruktur är, och förklarar sedan att hon har beslutat sig om att inte utgå från den.

– Den är både komplicerad och tråkig. Jag har istället tagit hjälp av en helt otränad AI som fick detaljlösa instruktioner av mig när jag promptade den. Nu ska jag visa er resultatet.

Standarder säkrar innovationskraften

Den första AI-bilden visar en bild av en grupp människor med olika etniciteter som hand i hand omringar världens flaggor format till er hjärta. Bilden ska illustrera standardisering och ett unisont ”åååh” fyller snabbt konferensrummet.

– Visst passar den ganska bra? Standardiseringar är helt enkelt gemensamma lösningar på återkommande problem, och det är få företag som inte behöver standarder för att exempelvis säkra kompabilitet mellan olika produkter och system och för att kunna bygga innovation, säger hon.

Stina Wallström lyfter ett exempel från när hon arbetade på Sis och hade kontakt med ett familjeföretag som hade tagit fram en innovation för att mäta viskositeten i mjölk. Mätningen görs för att se att ingen har blandat i något främmande ämne i mjölken.

– De tog tillsammans med Sis fram en global standard för sin innovation, och tack vare den blev de storsäljare i Kina. Det hade de nog inte kunnat bli om de bara hade haft en god idé, säger hon.

Hon lyfter sedan riskerna med obligatoriska standarder. Om standarder blir obligatoriska kan det leda till att allmänheten börjar se standardiserare som lagstiftare, när de endast ska ses som tekniska experter.

– Lagstiftare är ibland intressenter i standardiseringsarbetet, men när allt fungerar som ska sätter ju lagstiftaren alla krav som företagen måste följa i lagstiftningen. Sedan ger man företagen möjligheten att använda en frivillig standard för att visa att de faktiskt uppfyller lagkraven, säger hon.

Vag uppfattning om ackreditering

När Stina Wallström ber sin otränade AI om en bild på certifiering får hon upp en plottrig bild med många kugghjul och personer med protokoll. I verkligheten är det inte fullt så stökigt förklarar hon.

– Precis som med standarder väljer ett företag om de ska certifiera sig eller inte. En vanlig motivation är att det blir lättare att få marknadstillträde internationellt om man kan visa upp tredjepartscertifieringar, säger hon.

Inför nästa AI-genererade bild – den här gången en som ska illustrera ackreditering – börjar hon småskratta, innan hon ber publiken att ”hålla i sig”. Bilden är smått skräckinjagande, med en mängd omänskliga förvrängda ansikten.

– Jag skulle inte vilja träffa min AI:s ackredeteringskompisar om man säger så. Det märks att AI inte vet så mycket om ackreditering, och det vet faktiskt inte våra företag heller – men det är en mycket viktig del av infrastrukturen och de skulle definitivt märka om den försvann, säger hon.

Företag som kontrollerar och bedömer andras varor och tjänster bör självklart också bedömas och kontrolleras – det skapar både trovärdighet och trygghet, förklarar Stina Wallström. I Sverige är det Swedac som ackrediterar certifieringsorganen.

– Det faktum att Swedac är en del av internationella nätverk är viktigt för de svenska företagen. Alltså att de provningar Swedac gör nationellt kan gälla långt utanför Sveriges gränser, säger hon.

Marknadskontroller – ofta hyllade av företagen

När Stina Wallström visar en ny bild, AI:s illustration över marknadskontrollen, brister publiken ut i skratt.

– Här ser vi en snygg man i snickarbyxor och slips som behöver ett förstoringsglas för att kunna läsa sitt eget testprotokoll. I verkligheten är marknadskontrollen mer vettig än så. Vi har en fin samordning mellan myndigheterna som utför de här kontrollerna, säger hon.

Samordningen för svenska kontrollmyndigheterna är större än i många andra länder, då Sverige har Marknadskontrollrådet som samlar de olika myndigheterna fyra gånger om året. Vartannat möte är också industrin inbjuden.

Många företag kan uppleva stress och oro när det kommer en oanmäld inspektör, men stödet för en stark marknadskontroll är trots allt mycket stort, förklarar Stina Wallström.

– De är inte bara konsumenterna som skyddas av marknadskontroller, för den typen av kontroller stoppar också illojal konkurrens, säger hon.

Avslutningsvis lyfter Stina Wallström helhetsbilden av svensk kvalitetsinfrastruktur.

– Helheten är större än delarna. När allt fungerar som det ska gör infrastrukturen att våra företag får tillgång till en global marknad på ett tryggt och säkert sätt – samtidigt som den skyddar konsumenter över hela världen, säger hon och tillägger:

– Vi som jobbar med det här dagligdags ser ofta bara allt grus i maskineriet, men om man lyfter blicken litegrann ser man hur mycket det är som verkligen fungerar.