Inga produkter i varukorgen.
Kvalitet bortom metoder – ett ledarskap byggt på omdöme och ansvar
CHEFREDAKTÖRENS KRÖNIKA Det finns en formulering i intervjun med Dometics kvalitetschef Kristin Lönnsjö som stannar kvar: ”Kvalitetschefen är den rollen som nästan alltid uppfattas som ett störningsmoment.” Men hur blir vi ett modernt störningsmoment som klarar både relationer och ansvar?
Störningsmomentet är ett konstaterande som de flesta i yrket känner igen. Kvalitetens uppdrag är att störa – att avbryta flöden, ifrågasätta självklarheter och peka på det som ännu inte håller. Ändå är det just den rollen många organisationer samtidigt försöker tämja. Göra mer accepterad. Mindre obekväm.
Kristin Lönnsjö beskriver det så här: Hon vill förflytta kvalitetsarbetet från kontroll till samarbete, från granskning till relation. Vara närvarande i produktionen. Lyssna. Lösa problem tillsammans. Inte sitta på kontoret och ”uppfostra”.
Det är lätt att nicka instämmande – det är den vägen rollen i stort är på väg mot. Och det finns mycket i detta som är både klokt och nödvändigt. Kvalitet som saknar relationer blir snabbt ett system utan legitimitet. Ingen följer den som bara dyker upp när något gått fel.
Men här finns också en svårare fråga som sällan ställs högt:
Vad kräver ett kvalitetsledarskap när man inte längre kan luta sig mot checklistor, revisioner och standardformuleringar?
När kvalitet inte längre är metod – utan människa – ökar kraven på omdöme.
Att bygga relationer är ganska lätt. Det svåra är vad som händer när relationerna sätts på prov. När den operatör du litar på har gjort ett misstag som får konsekvenser. När teamkänslan krockar med kundens krav. När förståelse riskerar att bli förklaring – och förklaring glider över i acceptans.
Många organisationer talar varmt om tillitsbaserat arbetssätt. Få talar lika öppet och tydligt om att tillit kommer med ansvar – och att tillit inte får bli samma som otydlighet kring vem som ska ta ansvaret.
I intervjun beskriver Kristin Lönnsjö kvalitet som ett hantverk. Att veta när man ska pusha och när man ska backa. Det är en riktigt bra beskrivning. Och hantverk lärs inte genom manualer. Det lärs genom konsekvenser, erfarenhet – och genom att någon vågar stå kvar när beslut blir impopulära.
Relationer är viktiga. Men relationer är inte ett mål i sig. De är ett medel för att kunna ta ansvar när det verkligen gäller.
Ledarskap bortom metod kräver mer än närvaro och lyhördhet. Det kräver mod att stå kvar i beslut som inte går att förhandla bort, även när de skaver i relationerna.
För när checklistorna tar slut och samarbetet prövas, är det inte systemen som avgör kvaliteten. Det är människan som vågar ta ansvar – oavsett kostnaden.
