Larmen tystas när visselblåsarfunktionen saknar ansvar – ”Alldeles usel tillsyn”

Sanna Callh är barnombud på den idéburna barnrättsorganisationen B.A.R.N., som bland annat verkar för att barnkonventionen ska efterföljas i alla socialtjänstärenden som innefattar barn. Hon har en master i risk och säkerhet och har agerat expert i ett 20-tal utredningar där barn har omhändertagits.

2023 blev Sanna Callh involverad i ett av de mest märkliga ärenden hon tagit del av. En 28-årig förstagångsmamma hade sökt hjälp av primärvården i Luleå kommun, då hon var ensamstående och behövde göra en knäoperation under graviditeten. Hennes närmsta anhöriga bodde i en annan stad och 28-åringen ville undersöka om hon hade rätt till hjälp med vardagliga saker som handling och städning, när hon som nyförlöst också skulle behöva rehabilitera sitt knä.

”Det lättaste är om din fråga går via socialtjänsten” fick hon som svar. Det blev inte riktigt som mamman hade tänkt sig. Direkt efter förlossningen skickades hon till utredningshemmet Elisabethgården i Småland. Det är ett privat boende där mammor och barn kan placeras av sina hemkommuner, för antingen vård eller utredning.

Utredarna noterade att 28-åringen ammade sin nyfödda dotter ”för ofta”. Istället för att amma var tredje timme, vilket är en generell riktlinje från BVC, ammade hon när barnet signalerade att det ville äta – vilket var mer frekvent än var tredje timme. Hon pussade också på sin dotter ett flertal gånger under amningstillfällena, vilket utredarna menade störde barnets matro. Ibland pussade hon dottern när barnet sov, vilket också ansågs vara störande för barnet.

En annan riskfaktor som utredarna uppgav var att mamman ville sova med bebisen i sin säng, något som man menade på var farligt för barnet – då barnet kunde råka hamna under mamman och kvävas.

Potentiellt rättsövergrepp faller mellan stolar

Rådet att inte samsova med småbarn har kritiserats av forskare i över tio år och under 2025 fattade Socialstyrelsen beslut om att se över de nuvarande rekommendationerna. Men det hjälpte inte mamman som dagen innan julafton 2022 fick sin dotter omhändertagen. Hon sattes ensam på en buss tillbaka till Norrbotten och fick veta att hennes bebis skulle få en ny familj.

– Mamman och flickans mormor kontaktade mig för att få hjälp med att få hem barnet. Jag var med på några samtal hos socialtjänsten och blev mörkrädd över handläggarnas bemötande. Inte en enda gång fick mamman svar på hur hon skulle göra för att återfå sitt barn. De sa bara ”flickan har en ny familj nu”, säger Sanna Callh.

Hon blev förstummad av den mentalitet som de möttes av i samtalsrummet. Socialtjänsten ska – enligt både SoL och LVU – aktivt arbeta för barnets återgång till föräldern genom tät kontakt och stödinsatser, där föräldraförmågan vid behov ska stärkas och hemmiljön göras tryggare. Istället fick mamman träffa sin dotter två gånger i månaden i socialtjänstens lokaler.

– Jag gjorde en visselblåsningsanmälan till kommunen, för jag tyckte att det var uppenbart att något hade gått väldigt snett här. Inte en enda gång hade mamman erbjudits en insats, och det fanns inte heller några konkreta risker för barnet. Fallet kändes som ett uppenbart rättsövergrepp.  

Kort efter visselblåsningen fick Sanna Callh ett meddelande från e-tjänsten om att anmälan hade lagts ned.

Hon kontaktade då Arbetsmiljöverket och anmälde själva visselblåsfunktionen, och fick veta att myndigheten tittar på tre kriterier.

– Det första är om man räknas som visseblåsare, alltså om anmälan kan skickas in. Där godkändes jag. Det andra gäller visselblåsarfunktionen, alltså om kanaler för funktionen finns – vilket det ju gjorde.

– Det tredje man tittar på är om ärendet faller inom Arbetsmiljöverkets uppdrag och det gör det inte. Så anmälan överlämnades till Inspektionen för vård och omsorg – och handläggs där just nu. Eftersom Arbetsmiljöverket direkt gjorde den bedömningen är det väldigt konstigt att kommunen utan vidare lade ner ärendet tycker jag.

För kommunens del räcker det med att erbjuda en visselblåsfunktion och att upprätta en tydlig guidning för medarbetarna kring till hur och när den kan användas. Det har Luleå kommun. Men av de 68 visselblåsaranmälningar som kommunen fick in under 2025 fick endast fem fall åtgärder.

Godtycklig utformning och användning

Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, menar att lagstiftningen kring kommuners visselblåsningsfunktion är en utmaning i sig.

 – Att en anställd ska visselblåsa på sin egen arbetsgivare är inte optimalt. Det finns ju en tanke om att anonymiteten ska vara ett fullgott skydd, men den går inte riktigt att upprätthålla eftersom det är relativt enkelt att ta reda på vem det är som larmar. Ofta avslöjar själva ärendet som man larmar om vem visselblåsaren är, säger han.

Funktionen är absolut nödvändig för att motverka korruption och systemfel men i nuläget är många kommuners visselblåsningsfunktioner mer spel för gallerierna än faktiska verktyg mot missförhållanden, menar Olle Lundin.

– I Sverige tar vi fortfarande lite för lätt på att vi faktiskt har en hel del korruption och oegentligheter. Det finns flera exempel på hur kommuner har hanterat de som sköter visselblåsarfunktionerna ganska hårdhänt. De som tar emot visselblåsarärenden bör i någon mån ha en fristående oberoende ställning, men många kommuner respekterar inte det kravet, säger han.

Bristande tillsyn – ett demokratiproblem

Olle Lundin ser på problematiken som en slags förvaltningssjukdom som har spridit sig genom Sveriges kommunala sektor.

– Om man märker att man inte får några som helst sanktioner vid regelavvikelser, ja varför skulle man då bli motiverad att skärpa sig? Vi har tyvärr en alldeles usel tillsyn av offentlig sektor idag.

Hur ser det då ut med miniminivå kring kvaliteten på en visselblåsarfunktion?

– Sett till syftet med den här typen av funktion, att kunna avslöja och hantera oegentligheter, så finns det i nuläget ingen lägstanivå. Det finns flera exempel på kommuner där tydliga brister har kommit upp till ytan men där man helt sonika har valt att inte utreda ärendet vidare. Det finns dessutom många sätt att hävda att ett ärende är hanterat, trots att det inte alls är det, säger han.

Det borde inte gå att runda de regelverk som finns. Ändå görs det frekvent menar Lundin, och det handlar inte bara om att visselblåsarlagen som trädde i kraft 2021 kan vara drabbad av barnsjukdomar.

– Många tillsynsmyndigheter har skarpa verktyg som aldrig används. Det blir lite som en hantverkare som har en fantastisk verktygslåda som aldrig öppnas. Vad vi skulle behöva för att verkligen ändra attityderna kring visselblåsning är ett antal tillsynsbeslut och domar på det. Det skulle underlätta för alla inblandade aktörer.

Läs intervjun med Luleå kommun: Visselblåsarfunktionens syfte behöver förtydligas