Skidkungen som slutade jaga guld och började mäta det ”omätbara”

– I sportvärlden ska man se sammanbiten och tuff ut på bilder. Det krävs lite träning att ställa om från det, säger han och skrattar generat. 

Träning är som tur är Johan Olsson specialitet. Han har ställt upp i 98 olika världscuplopp, men när han pratar om sin tid som elitidrottare är det utan tillstymmelse till hävdelse.

– Mina framgångar kommer inte från talang. Jag är en ren arbetsprodukt, och det tog ganska lång tid för mig att bli världsmästare inom min sport. Det kräver enormt mycket struktur, effektivisering, och tålamod, säger han.

Näringslivets och elitidrottens likheter

Gemene person kanske tänker att kända idrottsmän alltid är inkorporerade i ett stort maskineri. Så var inte fallet med Johan Olsson. 

– Jag hade ingen manager, jag skrev alla mina avtal själv och förhandlade dem. Om det krävdes att jag förstod tyska för att kunna förhandla med min skidleverantör, ja då lärde jag mig det. Jag ville helt enkelt styra min egen satsning och mikroutvärderade konstant mina prestationer under resans gång, säger han.

När skidkarriären för åtta år sedan tog slut började Johan Olsson föreläsa om självledarskap men också om vilka faktorer som utgör starka team. Under några år träffade han en mängd företag och ledningsgrupper som ville att han skulle besöka dem och föreläsa om motivation. 

– Jag förstod snabbt att skillnaden mellan näringslivet och idrotten i vissa avseenden är liten, men inom andra områden väldigt stor. Näringslivet arbetar med långa uppföljningar, ofta på kvartalsnivå. Inom elitidrotten är det oerhört korta uppföljningar. Man utvärderar och korrigerar från dag till dag. Det tror jag organisationer kan lära sig av för att bli mer snabbrörliga, säger han.

Det var just en motivationsföreläsning som fick Johan Olsson att landa på Svenskt Kvalitetsindex. Efter dragningen pratade han med SKI:s ordförande Jacob Hallencreutz om hur man skulle kunna mäta högpresterande team med hjälp av SKI:s mätningar av kundnöjdhet.

– Det vi gör på arbetsplatsen, utifrån verksamhetens struktur, kultur, processer och innovationsförmåga – det har såklart direkt effekt på kundnöjdheten. Det var ett år sedan, sedan dess har jag i egenskap av projektledare grottat ner mig fullkomligt i den här frågan, säger Johan Olsson.

Utan målbild ingen vinst

I sin undersökning utgick Johan Olsson från sina egna omfattande erfarenheter som föreläsare och coach och kombinerade empiri den senaste forskningen på området, samt all kundnöjdhets-data som SKI har samlat på sig under 35 års tid.

– När vi var klara med efterforskningarna började vi skissa på modellen ”Högpresterande team”. Det är väldigt roligt att arbeta med något som är så pass aktuellt som så kallade icke-mätbara framgångsfaktorer – och faktiskt göra dem mätbara, säger han.

Såväl näringslivets som elitidrottens existensberättigande är beroende av målbilder förklarar Johan Olsson.

– Om en idrottare eller en verksamhet lyckas med sitt åtagande får den nya resurser till att fortsätta driva förbättringar. Oavsett om man är en medarbetare eller en idrottare behöver man därför veta vad man bidrar med på daglig basis för att ”stafettlaget” ska kunna fortsätta ta sig framåt, säger han.

Samtidigt finns det avgörande skillnader mellan utveckling av idrottare respektive organisation.

– Idrotten kan vara ganska cynisk. Det är bara framgång som räknas, så om du har gjort en dålig tävling är det ingen som kommer fram och klappar dig på ryggen. Det är ungefär som om arbetslaget skulle vända dig ryggen efter ett enskilt dåligt möte, det blir ju inte hållbart. Idrotten haltar tyvärr fortfarande en hel del när det kommer till det mänskliga värdet, säger han. 

De idrottare som går allra längst är oftast de personer som står närmast kanten, så pass nära kanten att de är på väg att tippa över. Det är inte eftersträvansvärt inom andra typer av yrken.

– Elitidrottare har ofta väldigt tydliga hållpunkter så som OS, VM, eller liknande. Då kan man tänka: jag gör det här fram till tävlingen, sedan kan jag återhämta mig. Inom verksamhetsutveckling finns det inte ett enskilt OS som vi ska leverera till. Man arbetar med ständiga förbättringar varje dag, men också här behöver vi planera in tid för återhämtning och reflektion, säger han.

Att resa sig ur askan

Johan Olsson har under sin skidkarriär kommit tillbaka från ett antal mer eller mindre allvarliga skador. Det har lärt honom att använda motgångar som lärpengar. Det vill säga inte bara som en strategi för att peppa igång sig själv igen, utan för att faktiskt – så som en inbiten kvalitetschef – använda avvikelsen som en konkurrensfördel. De delar av hans karriär som en oinsatt skulle beskriva som bakslag har i själva verket varit helt avgörande tillgångar, förklarar han. 

– Som när jag på grund av skador har tvingats tänka i nya banor och gått utanför mina vanliga förhållningssätt. I stunden har det känts utmanande, men när jag har kommit ut på andra sidan har jag kunnat se de situationerna som en gåva, säger han.

Han lyfter sin absolut värsta idrottsskada som exempel. Året var 2011 och Johan Olsson var då på toppen av sin karriär, 30 år gammal. Han hade fått en förslitningsskada på diskarna i nacken efter att, så som längdskidåkare gör, lyft huvudet upp och ner för frenetiskt under alltför lång tid.

– Det var så illa att jag trodde att jag skulle behöva lägga skidorna på hyllan. Istället hittade jag en träningsmetod som blev uppmärksammad i stora delar av världseliten, och jag gjorde min största prestation någonsin tack vare den träningsmodellen, säger han.

Johan Olsson var på grund av skadan förbjuden att träna utomhus. Det finns inomhusskidbackar på ett antal platser runtom i världen, längdspår inomhus är däremot ont om. Den envisa skidåkaren behövde tänka nytt. 

– Jag fick lov att använda mig av en maskin istället. Den ser ut som ett löpband och finns i särskilda labbmiljöer, och den har lite bredare band så att skidorna får plats. Där gjorde jag all min träning i tio veckors tid medan de övriga tävlande var iväg och tränade på soliga glaciärer i Italien, säger han.

Till en början kändes det hopplöst. Hur skulle den enformiga inomhusträningen kunna ge ett resultat gott nog för att kunna leverera i världscupen? Men han gav sig inte utan började tvärtom nöta på, och systematisera träningen. 

– Jag hade så pass hög kontinuitet i träningen att jag faktiskt började få resultat. Efter två och en halv månad var jag i bättre form än någonsin, och jag sopade banan i världscupen, säger han.

Katastrofen kan bygga resiliens

Att mäta sin utveckling på ett strukturerat sätt kan vara skillnaden mellan att falla på mållinjen eller ta hem hela vinsten. Det insåg flera av Olssons konkurrenter när de fick höra talas om hans modellträning. Exempelvis har norska landslaget anammat metoden helt och hållet.

– De gjorde en väldigt kraftfull systematisering av sin träning vilket förbättrade deras kapacitet. Den här modellträningen uppkom i en situation då jag inte hade något annat val än att tänka om. Det här har lett till att jag inte ser på en kris som det värsta som kan hända längre. Inte om man får ut något av den, säger han.

Ett exempel på att vända krishantering till lärdomar på samhällsnivå var pandemin, förklarar Johan Olsson. Många av de insikter och nya arbetssätt som föddes då hyllades och etablerades snart på bred front. Förbättrade förutsättningar till hybridarbete, mobila vårdmöjligheter samt mer kunskap om beredskap var några av lärdomarna som föddes ur en katastrof. Så vad utmärker då en lärande organisation? Det vill säga en organisation som lär sig av kriser eller misstag? Johan Olsson behöver inte tänka länge innan svaret kommer.

– Om man redan på förhand har en stark kultur på plats, bra sammansättning av arbetslagen, god kommunikation och informationsdelning internt, tydliga mål och en bra psykosocial arbetsmiljö, då kommer resiliensen på köpet. Det är därför vi på SKI har tagit fram en möjlighet för hur verksamheter ska kunna mäta just de här faktorerna, säger han.

Den undersökningen som Johan Olsson har skapat under arbetet med modellen ”Högpresterande team” skiljer sig avsevärt från en klassisk medarbetarundersökning. Istället för att titta på måendet på individnivå fokuserar Olssons undersökning mer på hur teamet samarbetar systematiskt för att uppnå ett mål – men han anser egentligen att det är två sidor av samma mynt. Ett detaljstyrt och sönderarbetat arbetslag som genomsyras av misstro gentemot varandra kommer aldrig kunna driva förbättringar tillsammans.

– Det roligaste jag vet i mitt arbete är att sätta mig ner med kunderna och ringa in exakt det de behöver fokusera på för att skapa ett starkare team. Jag är själv väldigt prestationsinriktad, så när kunden säger ”det här har hjälpt oss”, då känner jag mig nyttig!

Johan Olsson

Gör: Tidigare skidåkare, arbetar idag som coach och föreläsare

Ålder: 46 år

Bor: Stockholm

Familj: Hustrun Anna Olsson och två gemensamma döttrar i nedre tonåren.

Hobby: Är i en ålder då barnens matcher och träni8ngar är den största och roligaste fritidssysselsättningen.

Stoltaste ögonblick: VM-guldet på hemmaplan i Falun 2015 inför 60 000 åskådare är definitivt ett av dem.